vinterbarns

Jag älskar mina systrar.
Emma och Sofia.
Jag saknar dem ständigt, vi är nog inte speciellt lika varandra, men vi har gått igenom ungefär samma saker
och vi finns där för varandra.
Jag är glad att de litar på mig, berättar saker för mig, lyssnar på mig när jag har saker jag måste få ur mig.


Jag älskar David.
Det är inget jag vanligt vis vågar säga till honom. Jag är rädd att han ska tycka att jag är för på eller att han ska känna press att säga samma sak till mig.
Min oro är helt onödig, jag borde inte tänka så.
Han gör mig glad. Han får mig att le.