vinterbarns

Idag är det psyk som gäller.
Antar att det är bra.

Först ska jag till ica och lämna tillbaka en bok jag köpte igår, jag hade den vist redan.
Jag borde hålla bättre reda på vilka böcker jag har.

Senare idag kommer Emma, Emma och Patrik förbi.
Jag orkar inte städa.

Vill hinna ut med Youri medans det är soligt också.

David, älskade du, har du tid och lusst med mig idag?
Jag har ingen tid, men massor med lusst.

Städa.
Nej nej.

Lönen kom igår. Glad.
Betalade mina hutlösa räkningar.
Nu är jag pank igen, livet är fantastiskt.
Hur i helvete ska jag överleva denna månad.
Och nästa.. mat?

Psyk psyk... lägg in mig eller nått för jag orkar inte mera.

Igår kväll såg jag äntligen Sweeney Todd.
Härlig film med alldeles för mycket blod, jag mådde illa efteråt.
Vet inte om det var blodet eller kärringen som gjorde mig illamående.
Historien var fin.
Önskar jag sett den med David så jag hade någon att prata med om den.

Paulina hjärta David. Alltid, alltid och ännu mera.

Vi såg en dokumentär, "rosa drömmar svarta hål"
Man fick följa tre kvinnor vars män gått bort.
Alla tre kvinnorna hade barn med männen i fråga.

Jag sa till honom att jag kommer nog att gråta av att se det där.
"Vill du titta på annat?"
Jag sa att det var lungt, jag ville ju se.

På tvn satt mamman med sin bara några dagar gammla bebis vid sin killes grav.
Han hade dött 4 månader innan.
Olycka.
David kramade mig hårt och sa att jag inte får dö.
Och jag började gråta.
Programet var sorgligt.
Tankarna på att David kan dö blev hemskt jobbiga.
Tankarna på vad jag gjot, vad han vet att jag gjort, vad han räddat mig ifrån slog mig.
Jag grät.
Och han, vackraste David höll mig. Kramade mig.

Efter skäms jag, jag vet ju att han mår dåligt när jag gråter. Nu blir det bråk.
Det blev inte bråk. Vi pratade, det blev inte så där dåligt.
Mitt huvud skriker, det här klarar vi.

Natten var full med ångest drömmar.
David vaknade av att jag skakade, jag minns det inte.
Men jag kände att han karmade om mig hårt.  Blev lugn.
Den elaka drömmen försvann och ersattes av de bekanta sjuka sakerna som roar mitt huvud nattligen.


Vi har haft det bra.
Jag har mått gott i flera dagar.

Jag är glad.

Läste mammas komentar och fick för mig att åka upp redan ikväll.
La tankarna åt sidan. Långt. Dyrt. Upptagen.

Trött.
Rädd att jag börjar bli förkyld.
Fryser.


I morgon ska han skriva sin första tenta.
Jag är säker på att det går bra. Han är den smartaste personen jag känner.
"Du är smartare än vissa i min klass"
Jag rodnade i smyg när han kläckte ur sig det.
Jag kan omöjligt vara smartare än någon av dem.
"Och du ska veta att de har allesammans gått naturvetenskapliga linjer. Och de har läst boken och varit med på lektionerna, ändå förstår du mer"
Jag försökte klantigt vifta bort det som vanligt.
Jag blir så rädd att han ljuger för mig. För jag har banne mig aldrig känt mig smart.
Titta på mina betyg. Medelmåtta.
Men han står fast vid sina åsikter.
Jag blir glad, underligt.


Nu ska det bli tv och eventuellt kladdkake bak.

Och i morgon blir det jobb sen tänker jag kidnappa David hela helgen.(förutom några timmar på lördagen, då ska det ridas, i stallet, på häst)

Pratade med mamma igår. Hon skulle göra potatisplättar.
Min mage gråter högt.
Jag vill också ha.
Men när jag letar efte rrecept hittar jag bara på raggmunkar och potatispäcel (det var sånt man fick i skolan när det var blodpudding).
Jag kan inte hitta receptet som man gör av potatismos, som mamma.
Fy tusan det är ju så sabla gott.

Mormorslimpor och knuts limpor saknas också.
Jag kommer att svälta ihjäl.

Kom ner och hälsa på nu då, jag har bott här så länge, men inga besök.
(>_<)-   PIK

Igår somnade Niila.
Jag mådde inge vidare alls.

Igår träffade jag David, jag log.
Jag var så otroligt lycklig.
Vi pratade och saker blev lätta.
Jag grät för Niila. Han tröstade mig.
David är underbar.

Igår blev David ett år äldre. Elaka Paulina retades.

Igår var det ett årsedan det blev bestmämt, Paulina tillhör David.
"Är det här min pressent?"
Vi kramades.
Det var inte förens några månader senare jag fattade att vi verkligen var vi.
Men kär i honom har jag varit bra mycket längre än så.



 

Idag somnade han.
Jag hade ringt till David, skulle be om råd, Niila låg i en filt bredvid mig, han somnade innan samtalet var avslutat.
Jag grät som en dåre.

Niila var en helt underbar kille.
Jag kommer att sakna honom.

Jag gjorde det jag lovat mig själv att aldrig göra.
Jag drack för att slippa smärtan.
Det smakade illa så jag slutade, och skämdes.
Nya rivmärken.
Nya bläckstreck.

David ringde på dörren.
Han fick hjärtat att slå igen och lungorna att ta emot syre.
Jag började leva igen och tårarna torkade.


Jag SKA bli en vettig människa, värdig den finaste killen i världen.




Sålde ringen idag.

Jag skriver inte så mycket längre.
Har inte tid.

Jag mår antingen alldeles för dåligt för att våga skriva om det eller så mår jag väldigt gott.


Pratade om mitt svängande humör.



Jag andas.

Jag hinner inte med att skriva så mycket just nu.. ibland kan det kännas frustrerande, men jag är mest glad.
Jag spenderar all tid på jobb och David.

David får mig att le.
Jag är glad att jag kan prata med honom. Jag är glad för allt jag har med honom.