Dorlene Love

Dorlene Love på hög volym.
Hon sitter där i sin klädskrubb som hon bestämt sig för att göra datarum av.
Litet, men det får platts. Hon med.


Irf försöker muntra upp henne. Hon håller tillbaka tårarna så gått det går och ler lite.
Han har rätt, om någon ler så får man lättare att le.
Jävla helvetes piss skit vad långsamt tiden går. Har det inte gått en månad snart.
Hennes ögon fylls av tårar igen.
Fan fan fan fan.

Höjer volymen.

"ring inte till honom"
"ne"
"han kommer att ringa dig"
Innut i henne vaknar hoppet.
Hon hatar när det vaknar, hon vet hur det är. Prinsen är envis.
Han håller det han säger. Det kommer att dröja en månad tills de ses igen.
Men snälla snälla ringa kan han väl göra?
De kan väl prata... ?


I övrigt är det kaos med.
Det enda som känns bra nu är stallet.
Och där är hon väldigt sällan.

Hon borde sova nu. Tur att hon har hunden. Hunden.
Hon minns när hon fick honom. Att prinsen pussade den på nosen ibland.
Och sedna gav den till henne.
Hon brukade ligga där, hålla hunden i örat och prinsen i handen.

Hon älskar honom alldeles för mycket. Hon kan inte stänga av kännslorna. Hon saknar honom enormt redan.







 


dag 1 av 31

Ögonen är svullna.
Tårar. Alldeles för lite utav det som kallas sömn.
Hon vet inte vad hon kommer att känna då.
Hon vill döda alla kännslor som finns. Slita dem i små små bitar, sedan tända sed på dem för att förvisa sig om att inget kan komma tillbaka. Efter det ska hon begrava askan.
Hon kommer inte att göra det.
Hon kommer vara så korkad. Naiv och fånig.
Hon kommer fortsätta tro på att det finns något, att det kan vara bra.



Det är inte slut på sagan nu.
Äventyr på varsit håll. Längtan.
Bara ett litet litet tag.




Endå beter hon sig som om det var världens undergång.

Romandina

Winnerbäck i lurarna.




Det är märkligt vad hästar kan få vinterbarn att slappna av.
Hon lät bli Eddie idag.
Det blev vackra Romandia istället. Lite svårare, men väldigt söt.

image3





Strax ska hon ut i regnet igen.
Träffa sin vackra prins igen.
Hon längtar så efter honom.


                                                                                            










(O.0)I´m going Slightly mad

Jobbat.
Trött.
Nynnat på slightly mad hela dagen. Kännt hur vansinet innuti har vuxit till sig.
Nu är hon nog galnast av alla.
(O.0)

Nu är det Winnerbäck som gäller.
Hon fulade, hon är fattig nu, då måste man fula, hon betalar senare.
Om en eller två månader.
Hon har visst missat två skivor med honom. ( >_<)




När hon går där bland husen kan hon inte låta bli att fantisera ihop deras framtid.
Där skulle de kunna bo, eller där eller kanske till och med där.
Det finns ett förfallet hus med vildträdgård hon fastnat extra för.
Hon tycker att hon kan få det lilla huset, eftersom det är så tragiskt.
Hon och prinsen skule rusta upp och bo fint.
Leva bra.
Och ja, de där jäkla barnen är med i hennes fantasi också.
Jo, hon vill leva med honom. De måste bara komma ur träsket de klampat ner i nu.
Det var nog hon som knuffade i honom, nu vill hon dra upp honom, men han vågar inte ta hennes hand igen.
Kanske.
Upp, upp upp upp.
Lev med henne.



låt alla må bra

Vaknade alldeles för tidigt.
Ont i halsen.
Men hon tänker jobba endå.

Oron för hur kommande månad komer att gå har stigit.
Hon mår inte riktigt som folk ska.


Rött idag för Burma





             Hon vill att alla ska få må bra.

röd tröja


Hon har gjort allt hon skulle och lite till.
Allt utom att jobba.
Ringde och sa att hon inte skulle komma idag. Hon orkade inte mer.
Egentligen ville hon säga "någon har dödat mig...".
Hon sa inte så.
Även om det känndes så.



Hon funderar på begravningar. Måste man vara kristen? Måste de prata om gud när hon dör?
För henne får folk tro på vad de vill men hon vill inte att någon pratar om någon gud på hennes begravning.





Fick ett mess fårn en kär vän. Vackra underbara M.  Bär röd tröja imorgon 28/9 2007 för att visa ditt stöd för budistmunkarna i Burma.
De kommer inte att mäka något. Men det ändå ett slags sätt att visa stöd på.





listan

För ett antal åsedan gjorde vinterbarnet en lista.
Där stod det vilka band hon skulle se innan hon fick lova att försvinna.
Det var en bra grej. Hon la in några band hon inte trodde att hon någonsin skulle få se.
Nu börjar hon tro att hon nog sett nästan alla..


Thåström
Kent
Winnerbäck
HIM
Silverchair
BackyardBabies
Björk
Kraftwerk
Charta 77
DiLeva

Det fanns en massa andra band också. Tror hon. Listan var iallafall längre.
Och nu kan hon bara komma på två band hon inte sett ännu
Listan är gamal.
Mest förvånad är hon nog över att hon sett Thåström, och att det dröjde så länge innan Winerbäck.



på vägen hem

Hon träffade Irf på vägen hem.
Pratade, kanske skulle kunna ses och spela tv-spel.
Hon skulle ta med prinsen. Hon hoppas det bli av, en kul grej.




Hon ringde till en person hon varit på intervju hos tidigare under året.
Hon berättade att hon fortfarande var intresserad och personen sa att Vinterbarnet strax skule få bli kontaktperson.


Nu ska hon fånga råttan som springer lös, sen blir det kladdkaks bak.
.om hon har kakao.

så får det bli

102 trappor upp


Somnade alldeles för sent.
Orolig natt. Mardrömmar.
Klockan ringde alldeles för tidigt.
Vinterbarnet sitter och halvsover. Hon önskar att hon fick ligga hemma i sin säng.
-med prinsen.


Borde hon ringa honom. Fråga om han vill ses tidigare. Då får hon iallafall något trevligare att göra.
Ja, så får det bli.



Hon mår bra, trotts att hon är fruktansvärt trött.
Vist, hon är orolig för honom.
Önskar att han ska må bättre.
Han är hennes allt. Vackraste, underbaraste prinsen.

Charta 77

Lyssnar igenom gamalt.
Charta 77. Viterbarnet sitter och skrålar med.
Hon måste dejta Ida snart. Och Emma. (Sofia med, men inte oarty med henne, eller?)
Fest. Ja, hon vill ha kul nu.
Och ja, hon vill bli sådär vansinnigt full igen.

I morgon är det 102 trappor upp igen.



Favoriten med Charta77
snälla förklara.


Hon borde sova nu, så hon orkar med morgondagen.
Men det var trevligt med musik. Hon skrålar nog ett tag till.


Orolig för prinsen.
Han verkar så ledsen.
Hon vill krama honom.
Hon vill trösta honom. Men hon ser bara på.
Hon vet inte vad hon borde göra, bara vad hon vill göra.






..Snälla förklara, att solen trotts moln, alltid går upp..
..
..och jag vill finnas där för dig när du faller, i fallet och fånga upp dig..


















att uppmärksamma

Trotts en dyster natt har leendet tagit över hennes ansikte.
Hon mår bra.
Jodå. Så bra som ett vinterbarn kan må.

Tanten kan knapt minnas sitt eget namn, men vinterbarnets bekymmer vill hon gärna hjälpa till med.
Vinterbarnet skrattar lite för sig själv. Hon gillar tanten och hon önskar att tanten kunde gå och att tanten fick må bra. Vinterbarnet är lite förundrad över att det är just hon som är tantens ljuspunkt.

Hem illa kvickt, jordgubbskräm och mjölk.
Cykel ner till jobbets kontor.
Tre minuter sen.
Det gjorde inget.        pust
Vinterbarnet har fått fler människor att uppmärksamma.
Hon är glad för det med.
Hon hoppas att hono orkar, oroar sig för att hon inte klarar det.
En ut av dem är yngre än henne.
Det kan bli kul. Det blir kul.

Innan hon sprang in till kontoret fick hon höra prinsen.
Finaste finaste prinsen.
Hon blev glad.
Log.



.Hon är kär.








Underbart

Det var en dålig natt hemma hos vinterbarnet.
Oron satt kvar när hon vaknade.
Det spelar ingen roll hur mycket hon litar på honom.
Hon drömmer ändå en massa läskiga saker.
Vinterbarnet ogillar nätter från och med nu.

Hon saknar honom. Vill hålla hans hand innan hon somnar.
Han får henne att känna, allt det där som är underbart.


/(o.O)\

vinterbarnet har haft en fin höst dag.
Solen har värmt.
Hans leende har värmt.

De var förbi prinsens mor. Åt gott.
Hon gillar hans mamma.

Hon längtar tills på lördag. Och lördagen efter det.
Alla lördagar som kan tänkas dyka upp längtar hon efter.





Hon ska försöka ta tag i städningen nu.                                 /(o.O)\

en lapp

Hon blev ensam kvar.
Skulle hon följa efter, var det det han ville?
Sa han något? Hon kan inte hålla på att svansa efter honom, hon kväver honom.
Det vill hon inte. Hon vill att han ska må bra med henne.
Så, hon bet ihop, tittade om han väntade på henne.
nej.

cykelfärd hem till lyan.
hatade sig själv och allt hon ställer till med.
Hon känner sig lurad. Är det så här det blir när man vet att man ska klara det?
Hon kan inte lita på sig själv.
Hon borde inte få finnas.
Någon visslar efter henne. Hon tänker "slå ihjäl mig".
Jo, emellanåt vill hon fortfarande bort.
Speciellt när det känns som om inget funkar längre

Så vad händer nu?
Vad ska hon göra. Orkar hon mer? Ska hon bara tänka på sig själv?
Hon tänker på honom. Vad som kan vara bäst för dem båda.
Hon vill inte att det ska ta slut.
Han lät uppgiven i telefonen. Har han gett upp?
Borde hon ge upp?



Det sitter en lapp på väggen
En rosa.

1. Det är obehagligt men inte farligt
2. försök andas i kvadrat
3. det går över


Så står det. Hon funderar på att slänga den.
Hon minns inte ens vad andas i kvadrat betydde.
Och så fan heller att det går över, och även om det gör det så småningom så ligger det en massa skit kvar.




Vinterbarnet efterlyser härmed en tidsmaskin.


(parantes)






Nervöst.
Han såg det,han råkade ut för det igen.
Hon skämdes. Hon hörde monstrerna, lyssnade på dem. Svek honom.
Hon blev ur på dem smälde till dem, men det känndes som om allt var försent.
Hon svek.

Hur hade hon upplevt allt det dåliga.
Vad kände hon?
Tårarna rann när hon tänkte på det.
Hon hatar. Vinterbarnet.     .

Hon tänker inte låta monstren bestämma över henne mer. Hon är glad att hon kan avfärda dem snabbt.
Och hon hoppas och tror att om ett tag så är de borta. Helt.



snart

snart ska hon möta prinsen. Hon vill gå på bio med honom.
Du levande.
Men, de hittar nog på något annat, för hon har inte råd med sånt lyx.

Hon längtar efter honom så det svider.
Djuren har fått mat, så hon tänker åka nu.




han såg att han fanns på hennes vägg i det lilla lilla rummet.
Hon skämdes, men hon gillar den bilden.
Så den sitter kvar...  

hon borde städa.
verkligen, men hon har ingen lust att göra det.

fortsättningen

Hon skulle behöva en hushållerska.
En som kunde städa och laga mat åt henne.
Så att hon hade tid att vara med sin prins.

Hon älskar honom. Hon ville leva med honom.
Men först måste de klara av vardagen.
Och det går frammåt. Hon blir fortfarande orolig när han ser ledsen ut.
Men hon har bestämt att inte lyssna till sina monster mer.

Hon somnade intill honom inatt.
Det känndes underbart.

Vinterbarnet drömde en underlig dröm.
Hon hade två bebisar i magen. En Engla Aurora Akvelina och en Erik Håkan Frö. Engla och Frö är förnamnen.
En flicka och en pojke.
Prinsen var med han också...  och tvillingarna var lika vackra som honom.
Hon vaknade och kände sig stolt och smått förvirrad.
Hon hoppas att sagans författare tillåter henne en sådan framtid.
Hon, prinsen, Engla och Frö.
Ett hus, jobb och härliga liv.
Hon undrar om det är en för stor önskan.
Antagligen. Men det struntar hon i nu, hon vill fortsätta le åt det ett tag.



De som känner vinterbarnet vet att hon egentligen är livrädd för att ha något levande i sin mage. De vet okså att hon är rädd för små barn, de kan vara äckliga. Dessutom kan man ha sönder dem, fysiskt och mentalt. Det vill hon inte. 
Men drömmen var trotts det väldigt trevlig.

 

i hans armar

Hon somnade i hans armar.
Lycklig.
Hon vaknade i hans famn.
Lycklig.

Hon kan inte sluta le, hon är så fånig.
Går och skrattar och nynnar för sig själv.

Hon mår bra.

dansar

Vinterbarnet dansar runt i sitt rövarnäste.
Det ligger spik och annat  bråte på golvet, men det struntar hon i just nu.
Hon är glad.
Prinsen kom förbi.
Hon önskar hon hade orkat städa.
Skämdes.

Men hon dansar runt ändå.

Inget monster kan få ner henne.


Ikväll vill hon dansa med honom.

Lycklig

Hon sitter och ratar hästar med en gammal vän.
Haha, båda har börjat rida.
Eller vännen ska börja rida igen nu i veckan.
Men det är roligt ändå.

Dagen har varit fin.
Upp klockan 6. Sedan bar det av mot veterinären.
Niilas knöl skulle bort.
Sen bar det av mot farbror hjärntvätt i det stora huset med en massa korridorer.
Kom alldeles för tidigt, men fick prata ändå.
Kändes bra.

På väg därigrån funderade vinterbanet på prinsen.
Bestämde, tog bussen mot honom.
Nervöst.. in genom porten. Oj oj.. nervösare.
Pling plong på prinsens rike.
Aj aj.
Han kanske inte är hemma.
Steg, dörren låstes upp.
Nej vad ska hon säga?! Hon borde haft en plan.
Hon sa som det var. Om oron.
Kram.
Hon blev förbluffad. Lycklig.
Tanken "har det hänt något, har han gjot något?" flög förbi.
Jävla monstertänkte hon och slog iväg den.
Glädjerus i hela kropen.
Finaste prinsen i hennes armar.
Kallar henne fin. Hon har svårt att förstå, men hon gillar det.
Hon gillar allt med honom. Älskar honom. Hela honom.
Hon ler. Lyckan vet inga gränser.

Hon blev en timme sen till veterinären. Men Niila hade inte vaknat ordentligt så det gjorde inte så mycket.
Han hade fått en äppelbit som han inte orkat smaka på.
Veterinären talade om att faran var inte över, men de hade gjort sitt bästa.

När hon var på väg hem med sin kära lilla grisråtta såg hon plötsligt att han låg på rygg. Helt stilla.
FAN Är han DÖD???
Hon öppnade burluckan.
Kall.
Nej nej nej.
Peta peta, vände på honom. Hon kände pulsen. Och han kvicknade till.
Jävla narkos att skräma henne så.

Nu är det kväll. Hon hade mycket hellre spenderat den med sin älskade prins, men tvätten ska bli ren och någon måste dalta med Niila.

Men, det här var en a de lyckligaste dagarna hon upplevt på länge.
Ren och skär lycka.

men vem räddar prinsen?

Hon har ordnat till det i sitt näste.
Nog för att det fortfarande är stökigt, men grovarbetet är gjort och blåmärkerna på armarna vittnar om det.

Hon ringde sin prins, ville höra så han mådde bra.
Det gjorde han inte. Hon blev ledsen.
Hon som upplevt gårdagen så positivt. Han hade upplevt något anna.
Han hade sett tårar i hennes ögon.
Tårar hon inte kan minnas att hon hade då.
Hon är förvirrad, och orolig.
Han blr ledsen när han inte kan ge henne svaren han tror att hon vill höra.
Men hon vill ju bara höra honom, hans tankar och vilja. Nej de sårar inte som han tror.
Ibland är saker tråkiga att höra.
Det är sant.
Men så illa vid tog hon inte.
Han är inte ond. Inte hon heller.
Hans monster är stora, värre än hon trodde.
Hon vill döda dem åt honom.


Idag drömde hon att hon kanske var hans prinsessa ändå.
Och hon tänker kämpa så att alla vet.
Det är hon och han, och även om monstren regerar just nu så ska de två segra tillsammans.

vad gör hon?

Nej nej nej! Vad tusan håller hon på med?
Brättar hur hon mår för sin mamma? Nej, stopp.. fortsätt fejka!
Ah, hon slutar inte hon skriver och skriver.
Hennes mamma svarar.

Jo det är sant, ibland saknar hon den natten.



Prinsen kom förbi på kvällen. Vinterbarnet ville inte alls öppna dörrn först, blev paralyserad i soffan.
Sen ringde han, fan.
Hon öppnade. (snälla snälla bråka inte med mig)
Hon släppte in honom i sitt rövarnäste. Stökigare får man leta efter.
Tittade på tv.


Det gjorde henne gladare.
Gladare än vad hästarna gjort henne.

nästan bra för vinterbarn

Snoret rinner. Ögonen rinner och svider, halsen är svullen.
ALLERGI.
Men hon hade det så bra. Hon mådde fint.
Hon tänker inte sluta, äntligen, äntligen har hon börjat rida.
Hoppas det finns någon bra alergi medicin hon kan ta.

Han heter Eddie.
Alldeles för hög, super go och fin.

Vinterbarnet ler igen.
Hon ville berätta men han ville inte svara.
Det kliar i ansiktet.
Men hon tänker inte sluta le.




image2

kyla

Hur ska hon mota bort monstren nu?
Hon känner sig totalt sviken.
Klick.
La du på?
Tystnad.
Jaha. Jaja...

The knife på hög volym.
Bort med allt. BORT.


Hur ska hon kunna klara det här om kylan bara blir värre och värre.
Om värmen tycks omöjlig att nå.
Omöjligt mål.
Vad borde hon göra?
Hon vet vad hon vill, men har börjat fundara på om det verkligen är rätt.


Idag ska hon förverkliga en dröm. Hon hade hoppats på att det skulle vara en bra dag. Men just nu hoppas hon att hon trillar av och blir söndertrampad.
Hon längtar efter byggnaden med en massa våningar och korridorer.
Med utsikt över hela staden.
Hon saknar den natten, det är sjukt.
Man ska inte sakna sådant, men hon gör det. Hon undrar om någon kommer att ta henne dit igen eller om hon kommer att få ligga i torven utan att någon märker.


Egentligen vill hon nog bara försvinna i smyg.

Försvinna

Och så var det igång igen.
Helvetet.
Hon funderar på vad hon ska göra åt det.
Det hon försökt med idag har inte fungerat.

Cyklade i regnet mot jobbet.
Väl där visar det sig att ingen är hemma.
Hon blir ledsen. Det har hänt så många gånger.
Hon är trött på det. Jobbet hon tyckte så mycket om... varför ska det också krångla.
Ska allt som kan bli fel, bli fe?.
Hon vill ju bara göra bra.

Monster.
Hon trodde hon fått iväg dem.
Mått bra så pass länge. Men så plötsligt. PANG. Allt komer på en gång.

Biter ihop.
Hon vet att det är prinsen och hon.
Hon vet att han har sina egna monster.
Hon önskar hon fick veta mer, men hans monster är hemliga.

Ingen tröst.
Ingen famn att känna sig trygg i.
Men han finns.

Det ar regnat hela dagen.
Hon var på bättre humör. Men det dog igen.



Fick ett meddelande från långt borta. Hon log lite för sig själv.
Undrar.

Hon funderar på att försvinna.
Bort.


Svart Natt

Hatet mot vinterbarnet växer.
Hon är så arg på sig själv. Hennes monster skrattar åt henne.
De tror att de har vunnikt. Hon slår. Hon slår så hårt hon bara kan.
Lugnar ner sig.

Det var bra. Hon var glad.
Men att det skulle vara så jobbigt att träffa henne. Det tog hårt.
Och monstrerna fick liv.
Men hon tänkte att aldrig i livet ska de få vina igen. Hon samlade sig, tänkte.
Paniken avtog, atacken uteblev.
Lugnade sig så gott hon kunde. Lyssnade tänkte förstog.
Efteråt kändes det ganska bra.
Tankarna snurrade.
Vad skulle hon säga. Måste lita på mig. Lita på mig, fatta att det jag säger är sant. Lita på mig.
Hon sa saker som kanske inte var så genomtänkta.
Och monstrerna fick nästan liv igen.
De har börjat ta tag i honom. Är de honom de vill åt?
De ska ge fan i honom, han ska må bra.
Om det så krävs att hon ska gå.
Är det inget att sattsa på?
Va? Vad menade han. Han är ju hennes prins, hennes allt.
När ska han förstå?

Hon borde ha sagt något smart. Men hon var så besviken på sig själv.

Cyklade hem, på bron mellan deras riken började hon skaka alldeles förfärligt.
Den svarta natten var iskall. Men åh vad fin himmlen var när hon tittade upp.
Svart och stjärnklar.

Hon älskar honom.

Somna där

Det blev en lång dag för vinterbarnet.
Prat med syster E. Oro.
I morgon är det vinterbarnet som köper sig en tågbiljett.

Jobb. Trött.
Hon ville bara till prinsen.
När hon äntligen fick träffa honom blev hon glad.
Han får henne att le, om det inte syns på utsidan så ska ni veta att inombords strålar hon som en sol.
Hon vill göra sig fin för honom.
Det känns så töntigt, men hon vill att han ska titta på henne och gilla det.
Pinsamt.

Nu sitter hon hemma igen. Trött. Hon borde sova och det tänker hon göra alldeles strax.
Hon saknar honom redan, önskar att hon fick ligga i hans underbara famn och somna där.

Lättnad

Äntligen sovmorgon.
Haha, det är väl klart att hon ska väckas av att grannarna borrar och hammrar då.
Hon är glad att datorn fungerar iallafall.

Magen kurrar och hon ska strax stoppa något i den.
Men vad?

De ringde och sa att det skulle ordna sig.
Helt plötsligt kunde hon andas igen. Lättnad.

Hon funderar på hur prinsen har det.
 Och hon hoppas att hon slutar så pass tidigt så hon hinner träffa honom.


Upp och ner

Dagen började som tidiga dagar brukar.
Med ett mindre leende på läpparna tvingade hon sig upp.
Gick till sin lilla kokvrå för at hitta något hon kunde kalla frukost.
Inget.
Hon bet ihop.
Det kanske kommer pengar idag, tänkte hon lugnande.

Hon mådde bra trotts att hon inte fått i sig något. Trotts att medicinen är slut.
Hon tänkte på honom och log.

102 trappsteg upp spenderade hon 6 timmar av sin dag för att göra ingenting.
Hennes handläggare skulle tvunget lägga sig i.
Men hon log, bet ihop.
- Du ser ut att må så mycket bättre idag.
Och visst gjorde hon det. Hon var lycklig. Ja helt salig. Lyckorus från gårdagen.
Handledaren gav henne hopp, så hon sprang genast ner för de 102 trappstegen.
När hon kom fram fick hon veta att nån hjälp skulle hon då inte beviljas vad flintanten kunde se.
Hon bet ihop.
Hennes glädje slocknade helt.
Hon gick. Hela vägen tillbaka grät hon. Och när hon kom på sig själv med att gråta så grät hon ännu mer. Hon skulle ju vara stark, hon skulle ju klara av monstren.
Men hon har inte kämpat mot alla monster lika hårt.
Hon gick upp. Tunga steg. Dunk dunk dukn...
Väl uppe igen frågar hennes handledare om hur det har gått.
-Jag orkar inte prata svarar hon kallt och glor på skärmen där hon skrivit saker hon inte vill läsa igen.
Han försökte hjälpa henne. Tillsist tog hon emot hjälp.
Men till ingen nytta. Varför låter hon en okänd männsika ge henne hopp?
Hon blir så arg på sig själv. Besviken.

Mot biblioteket. Träffa prinsen. Om fyra timmar.
Hon mumsar i sig apelsinen hon fått. Känner sig som en fattig uteliggare.
Klockan går långsamt, men så är han där.
Hon bli glad igen.


Hon spenderade resten av dagen med den hon älskar mest. Lycklig.
Men med blödande skvasår från tidigare idag.
Det märks och känns. Påverkar.
Bekymrar.
Men hon ska fixa det här. Det ska hon, det kan hon.

Nu ska hon sova. För vinterbarnet har varit med om så mycket idag.
Upp och ner.



Fånigt fnittrigt Vinterbarn.

Hon har varit så glad nu.
Drämt till monstren gång på gång.
De ska inte få förstöra hennes glada humör.


Helgen har varit bra. Även om vinterbarnet fick cykla till sitt jobb i onödan för 4:e gången.
Men hon har träffat sin prins och hon har varit så glad hela tiden.
Sådär fånigt fnittrig.

Nästa helg ska hon till ett stall, jo det är sant! Vinterbarnet ska börja rida.
Lycklig. Äntligen har hon tagit tag i en barndomsdröm.
Hur ska hon ha råd då?
Jodu, det har hon en bra plan för.
Tyvärr gäller det att allt går som det ska, och det gör det så sällan för henne.
Men det struntar hon i. Hon fick chansen och hon tog den, hon vågade.

Nu vill hon hem och sova. Inte sitta 102 trappor upp och göra ingenting, förutom att sakna sin prins.

Sömnlös

Hon vaknade runt 3, lyckades somna om.
Vaknade 5. Låg och hoppades på att hon skulle somna igen.
Det gick inte.

Oron för Niila stör.
Om ingenting löser sig snart. Varför ska hon då kämpa?
Dumma monster.
Hon drämde till dem igen.
-Jag är inte rädd för er längre skrattade hon. Inte ett dugg, för jag kan besegra er.

Gårdagens lyckorus har dämpats något, men det är bra ändå.
Hon mår fint-
Och ikväll ska hon träffa prinsen.


Nu, frukost.


Bästa vän

Han skrev att hon var hans bästa vän.
Hon blev rörd.

De har aldrig setts, bara skrivit.
Aldrig pratat, bara skrivit.
Och gråtit, framför varsin dator, på varasitt bibliotek.
De har tröstat varandra. Stöttat varandra.

Hon har ofta funderat på hur han har det och hon har alltid önskat honom väl.
Nu sitter hon och ler för sig själv, för att han kallat henne bästa vän.


Hon undrar hur han är på riktigt.
Hur han lever. Är det så som hon uppfattat?
Hon hoppas det, fast lite bättre.                                                                  \(^.^)/

Hon är någons bästa vän.
Hon är någons flicka.
Någons viterbarn.
Någons syster.
Det gör henne glad.

Lycka

Måhända att hennes lägenhet fortfarande stinker.
Och att hon fortfarande är fruktansvärt chokladsugen. Mens
Men hon är lycklig.
Hans leende, hans röst, hans närvaro. Allt.
Ren lycka.

Hon är så glad.

Monstrerna sa en massa elaka saker innan, men hon drämde till dem med sitt svärd.
De sprang sin väg.
Haha!


Väntan

Endel människor kan kontrolera sig själva.
Vinterbarnet har svårt att kontrolera sig själv. Hon är alldeles för ivrig.
Bit ihop. Bit ihop, intalar hon sig själv.

Åh!
Lycka.
Lättnad.

Mot jobbet då...

Reklam

Det stinker i viterbarnets lya.
Hon ville göra lite kola, hennes micro tyckte det var tråkigt och beslöt sig för att låta röken bolma åt alla håll.
Lägenheten är iskall. Fönstrerna är öppna.
Och vinterbarnets tomma mage kurrar.
Det kanske inte bran i den fördömda maskinen, men det rykte fruktansvärt mycket ur den.
Blä.

Hon saknar honom.
Tänker. RING!
Men är det han eller hon.
Hörs på torsdag.
Det är torsdag om 1½timme.
ska hon våga... eller vänta.
eller är våga att vänta?


kallt.
Det stinker hos henne.
För ovanlighetens skull så är det inte tankarna, utan den dumma micron som gör det.

Ah. Vad ska hon göra.
Hålla ut eller inte?
Ströa eller inte.
Mmmhm..
SAKNAR.



Vem vinner på tv nu då? Hejja Uli ^^
REKLAM

Hon kikade i horoskopen. Båda hon kolade nämnde att det skulle gå bra med jobb och jobb tankar idag. Roligt.

VÄNTAN

Hon borde sova. Hon sover nog, men man kan inte riktigt se det ännu.
Borde hon stänga fönstrerna, eller vågar hon sova med dem öppna?
Om prinsen läser det här nu, kom, klättra upp.
Men det är bara han som får, ingen annan. Tack.

Oh, Uli och Tatto killen.. hm. Uli!
...
... prinsen? vad gör han?
.  .    ..  ..  .... . .. ... .. .. . .... ...... ... ......... ..... ... ..... .....
Jeffery, Tatto killen vann. Nåja. Han var ju näst bäst.
Uli är så positiv.


Sängen väntar på henne.
Hon tänker på honom. Han. Prinsen.
Har han tänkt på henne.
Go Natt

Som väntat

Smått besviken cyklde hon hem.
Men det var väntat. Hon viste nog att det skulle gå just som det gått.
Så, egentligen kanske hon inte hade rätt till någon besvikelse.

Dagen hade gått ganska bra. Först till trollgumman som delar ut medicin. Pratade lite.
Sedan bar det av mot biblioteket, lämna böcker.
Vibrationer från väskan.
Åh!
Nähä..
-Hej, eventspersonal här. Vil du jobba vecka 29? Onsdag till lördag.
-Eh, ja visst. Kul.
-Vad bra, skickar lite info till dig senare.

Tjoho, vinterbarnet ska få jobba hos events igen.

Hon gick mot kontoret, för att lämna in arbetstiderna.
-Trivs du?
- Ja, det är toppen. För första gången svarade hon helt ärligt på den där frågan. Jobbet hon har nu är inte speciellt välbetalt eller häftigt, men hon gör något hon trivs med.
-Bra, du kan få några fler om du vill.
-Ja!

Sen bar det av mot jobbet.

Väl hemma, om än smått besviken, sitter hon och ler för sig själv.
Vist saknar hon sin prins, men de skulle väll höras i mon?


Om hon läser sitt horoskop idag, kommer det stå att det kommer att gå bra med jobbprat då?

Gamla tanter

Regnet försvan och när hon kom fram till gamla tantens hem sken solen.
Vi gick upp och lyssnade på musik, de flesta melodierna var okända för vinterbarnet.
Men tanten, ja alla tanter klappade eler sjöng med.
Hon själv satt och drömde sig bort. Prinsen.
Hon kanske borde svänga förbi honom efteråt.

De tog en promenad, tanten och hon.
-Borde jag åka till honom.
- Mjaaa.. ja, men du ska väl inte ligga med honom?
- (va vad säger du??) eh, näe? bara säga hej.
tystnad.
-du är lite barnslig du.
-jaha. varför då då?
-du borde ligga med hnom.
-va??? vad säger du?!
-jag är lite för ärlig ibland.
-eh, ja. du är rolig, men du gör mig generad.
skratt.
Knäppa gamla tant. Vinterbarnet log för sig själv.

Hon såg till så att tanten fick sin kvällsmat och sin röka.
Efteråt cyklade hon mot prinsen.
Rökfyllda lungor, om inte tanten slutar snart så dör jag, tänkte hon.
Hela vinterbarnet längtade efter prinsen så det värkte.
Fortare och fortare gick cykeln.
Men väl utaför hans rike insåg hon att han inte var hemma. Suck.
Nåja. Han har viktiga saker för sig i morgon och han förbereder sig säkert för det.
Inte störa, han var inte hemma nu så då var det inte meningen.
Smått besviken valde vinterbarnet att cykla hem.

Hon hade så förfärligt gärna velat träffa sin prins ikväll.

Regn

Idag regnar det i vinterbarnets saga.
Hon skulle iväg och hjälpa människor, men det blev för blött så hon vände hem. Väl hemma medelade hon att hon kommer på lördag istället.
Till kvällen hoppas hon på att regnet ska ha avtagit så hon kan hjälpa den snälla gamla damen.
I vanliga fall tycker vinterbarnet om regn. Ja faktiskt är det helt underbart. Men när hon måste iväg så stör det lite.

Dagarna känns dystra utan prinsen. Hon hoppas att varken hennes eller hans monster ätit up honom. Då skulle hon bli helt förstörd.
Det är tyst bortifrån hans rike, inte ett knyst hörs. Måtte han vara starkare än monstren.

Trollgubben

Det är tur att det fins trollgubbar och häxor i sagor, iallfall om de är goda.
Vinterbarnet gick till trollgubben i det läskiga slottet.
Hon tog den lite tryggare vägen under jorden.

Trollgubben fick henne att tänka på hur hon tänker. Hon grät i en timme, fick en ny tid han skulle skicka henne till en trollpacka om några veckor.

Det känns som om det hjälpte. Vinterbarnet vågar tro på framtiden, känner sig stolt över att ha börjat arbeta med sig själv.

Prinsen har tagit ledigt, hon saknar honom, men hon vet att han faktiskt vill ha henne.
Han har sagt det och hon ska tro på det han säger.

Hon fick ett svärd av prinsen igår och idag fick hon lära sig att använda det. Monstrerna står och smyger bakom kröken, men hon ska klara det.


Vinterbarnet saknar sina systrar, undrar hur de mår och vad som är på gång i deras liv.
Pratat med dem båda idag.
Lilla fröken S tycks må bra, det är iallafall vad hon säger.
Fröken E ska på begravning och vinterbarnet önskar att hon kunde vara där och hålla hennes hand.
Men det ända hon kunnat göra är att stötta och råda på håll.
Hade vinterbarnet haft häst och vagn eller en tågbiljett hade hon genast åkt.




Börjar det vanka mot en olyckligt slut?

Prinsen orkar inte rädda henne.
Han kan inte besegra monstren.
Så han vill inte träffa vinterbarnet mer. Han orkar inte möta de hemska monstren.
Hon får klara sig själv.
Döda monstren, sen kan du komma tillbaka.
Han kommer att hitta sin prinsessa innan det.


Vinterbarnet kan gå. Hon är inte välkommen med sina monster.


Hon känner för att ge upp nu.
Det kanske inte finns sagor med lyckliga slut på riktigt.
Varför fick hon inte som hon ville den där kvällen.
Varför var hon tvungen att tala om att hon tryckte i sig alla piller?
Kunde hon inte bara få försvinna? Hon mådde iallafall lite bättre då än vad hon gör nu.
Men nu har hon massa löften att hålla.

Varför inbillar hon sig att hön trotts allt kanske kan får vara med honom?
Varför ger han henne hopp?
Varför säger han inte bara som det är.
Varför säger han inte åt henne att dra, lämna honom ifred.
Just nu är det jobbigt, kanske kan bli bra sen.
Varför i helvete låter han henne tro det?


Jag hoppas att vinterbarnet går ner sig i tjärnen.
Att prinsen hittar sin prinsessa och glömmer det vidriga vinterbarnet och hennes jävla monster.



(det hoppas jag inte alls.. egentligen. jag vill ju ha det bra med honom, men att han ska må bra är det viktigaste för mig)

Ingen saga utan monster...

I den här sagan fins ett antal monster.
Svartsjuka och rädsla är de två absolut största monstren du kan tänka dig.
Stora och läskiga.

Dessutom, prinsens flicka är inte prinsessan han förtjänar, hon är snarare vinterbarnet från skogen.
Hon blev kvar i hans armar och nu vägrar hon släppa.
Hon börjar bli rädd att han inset det, det stora gröna monstret sa det till henne.
Hon är rädd att han släpper henne för att hitta sin riktiga prinsessa.
Gör inte det.
Det andra monstret, den röda... den har klistrat sig fast på henne. Hon är så rädd att han ska lämna henne.

Drömprinsen har märkt det här. Han har fått egna monster.
Vinterbarn och hennes monsters fel.

Hon vill bara ha den där lyckliga sagan.
Hon och han tillsammans och så lever de lyckliga i alla sina dagar.

Monstrerna ska besegras.
Vinterbarnet ska bli hans prinsessa.
Och det där evigt lyckliga livet ska komma.