vinterbarns

Fipplar på telefonen.
Ska hon riga, eller ska hon vänta, klockan är inte mycket. Men så förtvivlat gärna vil hon träffa honom.
Vem gör vad?
Vem ringer, vem hör av sig?
Hon skäms så för hur hon lämnade honom den natten.
Struntade i att han cyklade bredvid, ville bara hem och gråta. Hon sa inte ens hej.
Hon hoppas att han orkar förlåta henne.
Att han vill vara med henne. Att hon får vara hans.
Hon älskar honom så, men hon vet inte om han vet eller tror på det.

fy farao vad hon saknar honom.

biljetter upp är bokade. hon ska hem.
hon önskar att hon hade råd med allt hon vill göra.
men resan upp får bli prioritet ett.

Vinterbarnet vaknade med ett ryck.
Råttorna bråkade igen. Eftersom Plutten delade bur med dem blev hon orolig.
Det var ingen vacker syn som mötte henne. Hon vet inte riktigt vad som hänt, men någon hade bitit honom.
Han ville inte vakna.
Äcklad. Det har gått så bra i två veckor, men i natt blev det något fel och Plutten finns inte mer.

Hon mår inte speciellt bra nu.
Hennes underbara små har gjort något vidrigt. Och det är hennes fel.
Det var hon som tyckte att det gick bra.

Hon ler.
Någon har gjort henne glad idag.
Det känns lite underligt och det kommer från ett ganska oväntat håll.


 

Uppe för tidigt igen.
Det här är värdelöst.
Solen lyste starkt. Hon har alldeles för stort fönster.


Det börjar bli nervöst. Vad händer 31 av 31?
Tänk om inget händer. Tänk om det är lika tyst som nu.
Nej nej nej.


Stallet kostar massa mer än vad hon har råd med.
Men hon tänker inte sluta, aldrig i livet.

Hon älskar att vara i stallet.
Det blev Mozart denna gång. Han är otroligt snäll och gosig, men fruktansvärt seg på lektionen.
Som alltid när vinterbarnet inte tar Romandina ångrar hon sig.

När hon kom hem blev det dusch och efter det bad. Sedan somnade hon.

Inatt vill hon titta på punch drunk love. Men behöver sova, för i mon ska det jobbas igen.

1. Vuxen eller inte? [ ] Jag vet hur man brygger en kopp kaffe [x] Jag kan tvätta min egna tvätt [x] Jag kan laga mat till mig själv [x] Jag gillar intressanta diskussioner [ ] Jag tycker att politik är intressant Total: 3 [x] Jag kommer till skolan/jobbet varje dag, så länge jag inte är sjuk [ ] Jag har alltid en penna i fickan/väskan [x] Jag har aldrig fått kvarsittning [ ] Jag dricker kaffe minst en gång i veckan Total: 2 [x] Jag vet hur man sköter diskmaskinen eller hur man diskar [ ] Jag kan räkna till 10 på spanska [ ] När jag säger att jag ska göra något så gör jag det [ ] Mina föräldrar litar på mig [x] Jag kan få vuxna att skratta utan att vara korkad [x] Jag kommer ihåg att vattna mina växter [x] Jag pluggar när jag måste [ ] Jag är uppmärksam och koncentrerad i skolan [x] Jag kommer ihåg att ge mina djur mat Total: 5 [ ] Jag kan stava till "experience" utan att slå upp det [x] Jag städar efter mig själv [ ] Det första jag gör när jag vaknar är att dricka kaffe [x] Jag kan inte gå och handla utan att köpa något som jag inte behöver [x] Jag förstår skämt första gången jag hör dem [x] Jag kan skriva snabbt på tangentbordet Total: 4 [x] Jag har insett att väderprognoserna ändras för varje timme [x] Jag kan titta på någon som ser bra ut utan att tänka på sex [x] Jag har insett att ingen tar dig på allvar innan du är över 25 år och har ett jobb [x] Jag kan läsa en bok och faktiskt avsluta den Total: 4 Räkna nu ihop alla dina X och se hur många år du egentligen är totalt: 18 Jaha, där ser man. Hihi..

Tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta tvätta


2.
Svara på det här är ni snälla.

1. Vem är du?
2. Är vi kompisar?
3. Hur och när träffades vi?
4. Tycker du om mig?
5. Skulle du kunna pussa mig?
6. Ge mig ett smeknamn och berätta varför du valde just de!
7. Beskriv mig med ett ord.
8. Vad var ditt första intryck av mig?
9. Är du fortfarande av samma åsikt?
10.Va påminner dig om mig?
11. Om du skulle kunna ge mig vad som helst, vad skulle de då vara?
12. Hur bra känner du mig?
13. När sågs vi senast?
14. tänker du sätta in denna i din bilddagbok och kolla vad jag tycker om dig?



Det var allt tok vinterbarnet kunde hitta på just nu.

Hon håller på att tvätta. Tristess.

Igår träffade hon en pojke.
Hon är stolt att hon vågade säga hej på riktigt.
Det kanske kan tyckas fånigt, men hon har verkligen svårt att få kontakt med människor.
Riktigt glad är hon. Det var trevligt att promenera och prata.

Av någon anledning är hon sjukt trött.
Hon orkar inte med något.
Hon har ett pass kvar idag.
Mardrömmspasset, men det är det sista.

Imorgon får hon leka i stallet igen.
Den underbara hästdoften, de snälla hästarna. Lugnet.

Man kan räkna på tre olika sätt.
1. Lördag, Lördag, Lördag, Lördag
2. 28-28
3. 31 dagar

Hon valde det som skulle ta längst tid.
Ensamhet.
Torra läppar som inte fått kysst någon på ett tag.
Hon längtar efter vackraste D.

Vinterbarnet är trött.
Hon har redan varit och jobbat.

Hon orkar inte med kryptiska sms.
Ingen lust att vara försöksobjekt.
Hon blev besviken, trodde de var bättre än så.
Men nej då.
Nu tänker hon stänga in sig själv.
Jobba, titta på meatrix (ja, köttrix) filmer och längta efter vackra D.

Att höra "du hittar någon annan" " det finns massor med killar"  går henne på nerverna.
Hon är så trött på att folk tar förgivet att det bara är närhet hon behöver.
Hon vill vara med just precis honom. Han. David. Ja, för han är sådär fantastiskt underbar.
Förresten tror hon att det kommer att fungera bra nu.

Trevliga drömmar.
Vaknade upp. Tomt.
Hon kramade hunden lite hårdare.
Hon saknar doften av prinsen

Fötterna gör mer ont idag än vad de gjorde igår.
Det borde finnas plåster hemma hos vinterbarnet.
Men vart?


Dags att jobba.
Hålla sig vaken.
Ikväll blir det mer prat och desperata hemmafruar.

Vinterbarnet skulle ha varit ledig idag.
Men så blev det inte.
Hon fick en ny kille att ledsaga. Promenad på ungefär en timme.
Hennes fötter är ömma.
Ovanligt röda.
Han ville vet hur hon såg ut, det är alltid lika svårt.
Eh..
Han tyckte att hon verkade smal och lång. Vinterbarnet skrattade till
Hur beskriver man sig själv?

Hon cyklade och köpte cd spelare till tanten.
"åh, kommer du! de har varit så dumma mot mig idag, jag har gråtit"
Vinterbarnet kunde inte åka hem påengång som hon tänkt. Hon blev kvar ett tag och de satt och pratade.


Igår hade hon en trevlig kväll med Irf.
Han är bra.
Hon fick våfflor (och ja, hon åt dem, hos honom. märkligt).
Sedan var det tänkt att det iallfall sklle bli två filmer.
Det blev bara pirates 3 och en massa prat.
Trevligt.


Idag vågade hon säga ifrån.
Att hon inte trivs på ett utav ställerna och att hon väldigt gärna vill att de hittar någon
annan som kan jobba där.
Men hon tänker jobba denna vecka iallfall.
Annars har hon det bästa jobbet i världen. Eller iallafall bland de bästa (^.^)


Hon längtar efter finaste Prinsen.

Yrvaken sitter hon inlindad i badlakan.
Snart ska hon iväg till jobbet. Hon orkar egentligen inte.
Men nu är det som det är.

Hon längtar efter honom.




Vinterbarnet skäms lite för hur hon skriver. Hennes svenska lärare från högstadiet hade sagt "man börjar inte menineg med och. man klämmer inte in en massa små ord som saknar betydelse. mn varierar sina ord"
Karin hette hon.
Vinterbarnet saknar henne. Hon är en utav de bästa lärarna man kan hitta.
Hon sa att vinterbarnet borde bli författare.
Det är ingen ide nu. Nu är alla små författare med egna bloggar.
Vinterbarnets blogg är inte ens särskilt poppulär. Man orkar inte läsa hennes trams.
Vilket kanske är meningen egentligen.
Ska man verkligen läsa andras dagböcker? Men blogg... gränsen kanske är vag där.
Det finns tillgängligt. Man delar med sig av tankarna.


Lite te och några polarkakor så borde hon klara dagen.

Winnerbäck. Underbara Winnerbäck.

Stallet. Romandina. Underbara Romandina.
Hennes lugna fina ögon, hennes puffar efter morötter.
Vinterbarnet ler.
Ridläraren tycker att de passar bra ihop.
Mer travande idag. Hon njöt.
Romandina rör sig fort. 
Det är svårt att välja häst. Den gången hon inte valde Dina så ångrade hon sig hela lektionen. 
Hon känner sig fånig, hästbekymmer.
haha...



Vinterbarnet tittar på bilden. Han är vacker.
Han är underbar. Och han är hennes prins.
10 dagar kvar.
Om hon inte räknar fel.
Han räknar bättre än henne.
Hon vill visa saker för honom. Hon vill berätta.


Hennes monster viskar till henne.
"han vill inte ha dig, sluta vara så jävla naiv. Dumma fula vinterbarn"
Men, den där kännslan hon fick är så mycket varmare.
SÅ mycket bättre.
De kommer att ses, och det kommer att kännas bra.
Hans hand passar i hennes.
Han passar nära henne.




Hennes tröjja är mjölig. Hon har bakat slut på det sista margarinet.
Kladdkaka, med alldeles för lite fett.
Polarbröd, med för lite sirap.
Men det smakar helt ok endå.


Hon saknar det där han gör ibland.

Vinterbarnet har kommit hem från sitt sista arbetspass för dagen.
Hon är vansinnigt trött.

Hon tycker det är jobbigt när brukare klänger, ska kramas och kladda.
Fördelen är att hon lär sig att säga nej, ordentligt.
På platts fans en pojke vars namn hon aldrig uppfattade. Han var så kär i sin förra flickvän.
Han hade lämnat en lapp till flickan. Om att han ville ha henne tillbaka.
Vinterbarnet log, de pratade en hel del. Hon hoppas att pojken kommer att må bra, vad som än händer.
I byggnaden fans även en sheriff. När han fick syn på  vinterbarnet sprang han fram och kramade henne hårt.
Sen sa han att hon var såååå fin.
- Eh, vilken fin mössa du har sa hon.
Då visade han sin stjärn formade bricka. Han hade verkligen klätt upp sig.
Resten av kvällen såg hon honom springa omkring och plocka skräp.

Hon tycker väldigt, väldigt mycket om sitt jobb.

Hon cyklade hem i den iskalla natten.

Vinterbarnet kom just hem från jobbet.
Och snart ska hon iväg igen. Hon är helt slutkörd. Trött.
Men hon ler lite, imorgon är det lördag, hennes enda lediga dag. Stallet.

Man ska börja arbeta med hennes tankar och kännslor.
Hon är glad att man kommit sådan bit så man vet vart man ska börja reda ut trasslet. Det har bara tagit (minst, vad hon kan minnas) 16 år.
Hon hoppas att man kommer någon vart den här gången.


Prinsen saknas. Hjärtat bankar.
Kroppen längtar.
Ja, hela hon längtar.
Efter hans närvaro, hans underbara leende.
Hela vackra honom.

Vinterbarnet vände sig i sängen, tittade ut.
Ljust och fint.
Konstiigt, det brukar fortfarande mörkt när hon ska upp.
Nåja.
Tittade på klockan. Den hade inte ringt. Och hon började visst jobba för en minutsedan.
Panik.
Kastade på sig kläderna. Och cyklade så fort som hon bara kunde.
Det tog tio minuter. Hon blev 15 minuter försenad.

Efter det har hon stressat hela dagen.
Hennes mamma ringde när hon köpt en brödbit.
De pratade lite.

Vinterbarnet är så förtvivlat trött.


Om några dagar får hon träffa honom igen.
Hon ser fram emot det.

Första passet är avklarat.
Andra passet börjar snart.

Vinterbarnet älskar sina systrar.
Vackra E och vackra S.
Att de ställer upp för varandra i vått och tort.
Även om de egentligen inte kan.
Hon är glad att det har blivit så, att de står varandra så nära.
Hon minns när de var små och kunde klösa ögonen ur varandra.
Nu känner hon skuld för att ha velat dem illa för att de var så elaka mot henne.
Hon är glad att de kan prata med varandra nu, lita på varandra.
Lilla söta S, ledsen att flytta ifrån dig.
Men det gick ju rättså bra endå.
Lilla söta E, vinterbarnet orkade inte lyssna på alla hemskheter just då.
Ledsen för det.



Hon läste det han skrivit igen.
Log. Han tyckte om henne.
Hon tänker lita på honom. Sluta tänka så dumt om sig själv.

Det är inte så lång tid kvar nu (joho då det är det vist), hon kommer att le på riktigt igen.

I bakgrunden hör man Winnerbäck - du får mig.
Och vist är det så, han får henne.
Hon vill att han ska behålla henne.

Hon arbetar frenetiskt med sig själv, aldrig någonsin har hon tagit tag i sig själv som nu.
Hon tänker inte låta sig själv förstöra mer.


Idag har varit en sån där galen dag.
Hon har strålat som solen utåt. Och längtat som en tok innuti.
Hon ska klara det.
Vinterbarnet har skrattat ikapp med döva, de var de enda som hördes i taxin, hon och de döva.
De som satt ifram och kunde prata, de höll tyst.
Hon cyklade hem i det mörka mörkret.
Saknade hans trygghet.
Hennes pappa ringde. Alex är borta!
Panik.
Rädsla. Vad har hänt?
Skulle just skriva till honom när hon såg att han loggade in på msn.
Lättnad.
Och nu vet alla det, att han är välbehållen. Att han lever.

Tidigare var hon ner på stan. Vattumannen tänder på intelektuella människor.
Hon fnissar tyst för sig själv. Så rätt.
Det är något hon märkt sedan hon mötte prinsen.
Han är smart, men skryter inte... och han säger att hon är smart. (det där var svårt att skriva)
Hon smälter i hans närhet.

Killen som fått ett rakblad i sin pizza jobbar på ett utav ställerna hon besökte.
Hej hej, jäkla tur att du inte skar tungan av dig tänkte hon.
Och fy sjutton vad vidrig pizzeria, man borde få veta vilken det var, så man inte äter där.
Ioförsig äter inte vinterbarnet pizza, bara den hon och prinsen lagar.

Hon träffade en ny brukare idag.
Nervöst som vanligt, men det kommer att gå bra.
Bara vinterbarnet får något att ringa med.


I morgon jobbar hon tidigt, paus på några timmar sen jobb sen stallet.
Hon vet inte om hon orkar.
Hur ska hon få näring? Vatten. Massor med vatten.
Och en polarkaka.
Tjo. Hon ska vara modig och leta upp den där Martin.
Får se hur det blir med det.

Dags att sova. Bara lite lite mer Winnerbäck.

Hon vill ringa honom.
Säga att hon inte orkar vara utan honom mer.
Krama honom, aldrig svika mer och bara ha det underbart bra.
Sådär som bara hon och han kan.

Hon träffade en söt flicka idag.
En som hon ska bli vän med.
Och stötta.
Kontaktpersons vinterbarn. Vinterbarnet kommer att bjudas in till föreläsningar.
 Hon ler lite för sig själv, ansvar, hur kommer det sig att hon inte känner obehag?
Igår fick hon beröm för sitt jobb.
Hon undrar vad folk tror.. hon gör något hon tycker är kul och är förvånad att någon betalar henne och kallar henne anställd. Ibland undrar hon om hon gör tillräkligt.
(hon vet att hon gör mer än så egentligen, men hon tycker att det är vanligt folkvett att hjälpa till när man kan)
Hon trivs.
Även om hon just denna månad hälst hade legat i sängen och sovit.

Hon funderar på att skaffa ny telefon. Med abonemang. Galet hon vet, men gratis till fasta telefoner och till hennes systrar... så detkan vara värt det.
Hon kom fram till det när hon inte hade råd att sjukanmäla sig. Det sög.




31 - 16 = 15
15 = tråkigt

Hon hade läppen mällan tänderna. Kännde inget.
Tryckte till med tänderna.
Nej inget. Men hennes tänder talade om att det fanns något där mellan dem.
Vinterbarnet hade smort in sin läpp i någon märklig bedövnings gel.
Hon ska inte bita sig i läppen när hon saknar kännsel.


Mer än två veckor.
Hennes hjärta är krossat.
Helt förstört. Hon funderar på att köpa all bedövnings gel i världen, och trycka i sig det.
Slutar det att göra ont då?
Men, hon litar på honom. Hur dum hon än kommer att känna sig.
Hon litar på honom. Hon som inte litar på någon.

Hon skulle ha träffat Irf idag, haft en kul kväll.
Men hon är fortfarande sjuk.
Han var snäll och kom förbi med nybakt bröd, hon bet sig i läppen (som hon inte får) för att hindra sig själv från att gråta.
Han är en bra vän.
Men vad är hon, hon är ju bara till besvär.

13 dagar kvar.
Längtan.
Evig längtan, starka kännslor.
Hon vet att då blir det bra. Hon vet att det kommer att bli underbart.
Hon vet att det bästa som hänt henne någonsin kommer att komma tillbaka.
Hon ska inte förlora sin prins.
Sagan tar inte slut förens hon är gamal och dör.
Hon längtar efter hans hand, hans famn, hans underbara leende.
Hans charm.

Mmm.. i lurarna finns musik som inte är allför munter.

Därav inte alltför muntra kännslor.
I veckan blir det kurator och psykolog. Får se om det kan lösa något.

Kom för tidigt till stallet.
Tittade fel på klockan, men vinterbarnet satte sig för att se på när två andra grupper red.

Den här gången valde hon Serenad. Jätte söt tjej, men lite små trist att rida.
Romandina är roligare, då får man kämpa lite.

Vinterbarnet fick beröm. Det känndes underligt, själv tycker hon att det går mest illa.

                                                                               



Nu ska vinterbarnet försöka laga mat utan ingredienser.
Tjo, en halv månad kvar.
...
   ...
      ...

Tiden går så långsamt.
Vinterbarnet är sjuk.
Ingenting är roligt.
I morron måste hon vara frisk så hon orkar rida.

Magen kurrar, hon vet inte riktigt vad hon ska äta.
Hon saknar hans mat.
Han gör den godast maten i värleden.
Joho då.

Två veckor kvar till lön.
Hon stirrar på sina 20:-
Hur i helvete ska det gå?

Hon borde kanse leta på något bröd recept.

Det var trevligt hos hennes syster.
Fick för sig att göra något hon aldrig gjort tidigare.
Resultatet? Haha.. vinterbarnet försöker övertyga sig själv om att det blev ok.
Blond.

Tack söta E, för fina dagar. Tack söta S för att du ringde. (^.^)

Hon ska iväg och jobba strax. Inte alls pigg på det. Känner sig väldigt sjuk.
Borde hon sjukanäla sig?
Hon tänker testa att jobba, så får man se hur det går för henne.
Det är ju inte så bra om alla hon jobbar med blir sjuka.

Nej, det går inte en dag utan att hon tänker på honom.

Hon längtar.

hennes hjärta bankar och slår.
sådär så det gör ont.
hon saknar honom. hans famn.
hon har aldrig haft det bättre.
det är jobbigt att vänta.
jobbigt att längta.
ett evigt dunkande i hennes bröst.
.David.

Saknar han henne något?
Han har kanske fullt upp med sitt.

Hon kommer ihåg hur det var i början.
"vi två skulle aldrig passa ihop"
haha..  de kanske borde ha lyssnat då. (eller så inte, för allt som har varit bra och allt som kommer att bli bra, betyder.)
Men han var allt hon ville ha, och det är han fortfarande.
Mer.


Hon sover mest på dagara, på nätterna är hon vaken. Villket ställer till med endel problem när hon ska jobba.
Idag drömde hon om honom. Om barn.
Att de talade om för sina föräldrar. Det var en rätt trevlig dröm.

Vinterbarnet begriper sig inte på sig själv.
När blev hennes drömmar så besatta av läntan efter barn?

Mer än en vecka.
Mindre än en månad.



Det blir bara värre och värre med sömnen.
Hon gör helt värdelösa saker för att slippa göra något alls.
Hon har tänkt städa innan hon åker till söta E.


Hon orkar inte klistra på något leende idag. Det blir en innedag.
Pyjamas hela dagen.
Sova lite till kanske. Hon har ganska mycket sömn att ta igen.



Vinterbarnet saknar sin prins, han med det gyllene håret och det vackra leendet.
Han med de finast ögon man kan tänka sig.
Och det underbaraste personligheten.
Hon vill vara i hans famn snart igen.

Det är bra om hon kan sova.
På nätterna.



Hon hittade ett par fula jazzbyxor i källaren för ett tag sedan, bestämde att de fick duga att rida i.
Påvägen mot stallet funderade hon på om hon verkligen hade på sig de där byxorna förr, utan att skämmas.
Det pinsamma är att det var poppis med sånna där fula byxor. Fast det ska ll erkännas att det var fruktansvärt bekvämt att ha dem på.

Stallet är den platts där hon kan släppa allt. Hon valde Romandina igen.
Det var kul sist och det gick bättre den här gången.
Romandina tycker om när det går fort, det gör vinterbarnet också. Men inte ridläraren.  (^.^)
Så de får lov att kämpa för att hålla ett långsamare tempo.
- Ni passar ihop, du och Romandina.

Den här gången kom hon ihåg att ta sin medicin i tid.
Och det hjälpte. Hennes pappa behöver inte oroa sig.


Vinterbarnet skulle ha följt med Irf upp på något berg idag, men efter duschen så somnade hon.
När hon vaknade såg hon att han ringt.
Jäklars, tänkte hon.
Men honn behövde sova. Verkligen.
Nu hoppas hon att hon kommer kunna sova ordentligt i natt.

Inte ett ord om prinsen idag.
Hon låtsas som om hon inte tänker på honom så mycket längre.
Men i själva verket finns han där, varje sekund.
Hon saknar honom.
Men snart ses de.

om hon inte minns helt fel så trodde han att det här kunde göra saken bättre.
hon vet inte hur det ska gå till.
men nu har hon bestämt sig. hon litar på honom. bort med de där skit tankarna.
ja, det är hon och han. Han är hennes prins.
Han sa så mycket gott om henne.
Och hon som aldrig kan ta åt sig.. tja, han har faktiskt fått henne att tro lite mer om sig själv.

Han är inte bara den finaste personen hon mött. Han är också den absolut snyggaste. (jadu, till och med sexig)

Hon jobbade och han gick förbi, så vacker. Hår som glänser som guld.
Det där ansiktet, hon smalt.
Akta akta så det inte gör ont, tänkte hon.
Någon minut senare kom taxin. Hon åkte och lämnade lilla tysta tjejen.

Hon är besviken på sig själv.
Att hon blev så ledsen.
(skyll på taskig sömn)

Hon jobbade alldeles för mycket igår.
Somnade som vanligt alldeles för sent.
Men Irf hade ju bjudit in till filmkväll. Trevligt tyckte Vinterbarnet.


Den stackars hunden kramas alldeles för hårt.
Om alldeles för många dagar får hon veta vad som händer.
Hon blev så ledsen på gubben som ska vara klok.
"vad händer då? vad blir bra då?" "rätt att veta bla bla"
Vinterbarnet skrev en lapp.
Lämnade och försvann.

Om han, prinsen, kan klara det så ska hon också göra det.
Och om alldeles för många dagar så ses de igen.

Hon kan inte sova.
Det går bara inte.
Mörk under ögonen, ja, sådär så att man kan kalla det för svart under ögonen.
Hon saknar honom så förfärligt mycket.
Hon måste komma på hur de ska få det att fungera.

Idag ska hon jobba på ett mindre trevligt ställe. Hon är jätte nervös, hon hade verkligen behövt sömnen för att orka med det.
Men nej då.
Hennes tankar trilskas.

Hon tänker bara på honom. Allt som varit bra. Hans underbara leende, och den varma kännslan han ger.



bara 26 dagar kvar. tjugosex. eller kan hon komma på något bättre? hon vill det. fast, han kanske behöver 26 dagar till.

Har det inte gått tillräkligt med lång tid nu?
Vinterbarnet saknar sin prins så förfärligt mycket.

Hela tiden hatar hon sig själv för att hon inte kommer på något bättre alternativ.

De ringde från hennes jobb.
Mer att göra. Hemtjänst för barn.
Hon gillar inte mamman i den där knepiga familjen.
Hon vill gömma sig.
Inte nog med att hon ska vara där tidigt på morgonen, hon ska även jobba hos dem på eftermiddagarna.
Hon är rädd för mamman.



Varje gång vinterbrnet hör steg i trappen hoppas hon att det är han.
Varje gång det smäller i porten hoppas hon att det är han.
Varje gång det ringer hoppas hon att det är han.
Varje gång hon får ett mess hoppas hon att det är han.
Varför hoppas hon?
Är hoppet verkligen det sista som dör?
Eller.. tror hon verkligen på att han skulle kunna komma.
Hon hoppas så att han gör det.
Att han en dag ringer på, att hon öppnar och ahn kramar om henne.
Eller att han kommer til lhenne på natten. Låser upp och kryper ner i sängen med henne.
Och att de får vakna tillsammans på morgonen.

Fan vad hon hatar sig själv för att hon hoppas.
Hon blir ju bara ledsen.

På vägen fån jobbet fick hon syn på honom.
Helvete, cykla förbi inte låtsas se?
Nej, hon tvärvänge, tog en annan väg. Sölade och hoppades att han skulle hinna hem.
Varför gjorde hon så?
Hon kunde väl ha sagt hej?
Fast, han vill ju inte träffa henne på ett tag så vist.

När hon kom hem rotade hon i förrådet.

Senare gjorde hon något som kanske inte var sådär igenomtänkt.
Det värsta är att hon vet att han inte kommer svara, inte göra något.
Hon avskyr det.
Varför varför hörde hon av sig?
Fuck.


Te och blåbärsmuffin. Städningen får vänta. Ångesten har blitt värre fört vinterbarnet.

dagen har varit.. tja. varierande.
tröttsamt på jobbet. hon skrattade mest åt alltihop när hon satt där. Vad skulle hon göra?

Efter jobbet bar det av till veterinären. Bort med stygnen på lilla älskade Niila.
Vinterbarnet fick hålla honom medans de plockade stygnen. Niila var så duktig, försökte inte ens bita sin matte.

Rotvälta

Hon tänker rymma om en vecka..  försvina. Hon längtar, hon behöver det.
Mot fina lilla E. Utan underbara D.

Hon vill ringa till sin prins. Hon vill.. men vad ska hon säga?
Hon har aldrig något att säga, hon blir fortfarande nervös i hans närhet. Han är för snygg.

Första Oktober.
Vinterbarnet ler mot hösten. Lövhögar.
Doften.
Färgerna.

Hon har ont i halsen, men hon har inte råd att vara sjuk.
Hon mår skit, men det kanske är bra att jobba.
Så hon kommer ut, för den här fröken vill bara ligga i sängen just nu.

Tankarna rusar, det måste finnas ett annat sätt. Nått som gör det bättre.
Men hon kommer inte på något. Hon blir bara arg och besviken på sig sälv.
Ibland ska man inte öppna dörrar, och det vet hon.
Ändå gör hon det.