vinterbarns

Träffade Marie igår.
Det var riktigt trevligt. Följde med henne fram och tillbaka till Fagersta.
Skönt att komma iväg en sväng.

Fick ett paket på posten. Från mor.
En söt sommarklänning. Tack.

Tänkte slö läsa på aftonbladets hemsida.
Det brukar ju mest vara skvaller... men det här fastnade och hela jag fylldes av äckel.

Rubriken löd:
Elisabeth Fritzl spärrades in i källare av sin pappa 
  Spärrades in i hemligt källarrum 
  Våldtogs av sin pappa - i 30 år 
  Här födde hon sju av hans barn

Hon ska ha suttit instängd i en källare sedan augusti 1984.
Hon var 18 år när pappan stängde in henne. Mamman viste inget (hur fan kan man inte märka något?).
Takhöjden i källaren var max 170cm.
Det är en halv cm högre än mig. Fy fan.
Tre av barnen hon födde fick leva med henne i källaren. De är nu 19, 18 och 5 år och har aldrig tidigare sett världen utanför, aldrig sett solen.
Ett av barnen dog (Kroppen brändes upp). De tre andra fick leva tillsammans med mormor och pappamorfar.

Elisabeth hade lämnat dem på trappen utanför huset tillsammans med brev där hon bönade och bad sina föräldrar om att ta hand om hennes barn. Detta enligt hennes far, men i själva verket var det han som lämnat barnen där och skrivit breven.

Jag mår illa av det här.. 
Jag hoppas att Elisabeth och hennes barn får god psykisk vård.
All hjälp de kan tänkas behöva... och pappan, fy fan.
Jag skiter i om han får hjälp,  eller jag vill att han ska fatta hur illa han gjort sin dotter och sedan ruttna i en cell.

Läs mer på aftonbladet för detaljer, Expressen har säkert också skrivit något.

Jag hade räknat med en bra lön.
Men inte då.
Och av någon anledning kom el räkningen den här månaden också.. jag förstår inte riktigt.

Lönen är iprincip slut och jag har inte hunnit med att fylla upp föråden.
Det suger.
Jag har inte köpt biljetter än heller.
Vet inte alls hur den här månaden komer att bli.
Inte rolig iallafall.

Jag tog mig till stallet.
Och tur var väl det. För i slutet av lektionen fick vi rida ut för första gången. ^^
Jag fick Claes, han är inte lika toppen som Dina men han är bra.

Blev lite halv putt när en karl valde Dina.
Eller, hans dotter valde Dina till honom, för att hon visste att jag ville ha henne. (Inte paranoja, hon sa det till mig.)
Nåväl.. det är bra för mig att prova nya hästar, och världen går ju inte under av att någon annan snor min häst.
Det låter som att det skulle vara dålig stämning i stallet, men det är det verkligen inte. Allt sker med ett leende på läpparna, klart jag skulle ha föridragit Dina, men jag kan ju pyssla med henne efteråt.

Jag tycker om alla i gruppen, utom en.
Och den damen tycks inte dyka upp alltför ofta. Jag vet att man inte ska hålla på och tycka illa om folk... men vad ska jag göra då.
Hon är allt annat än vad jag tycker är en bra person.
Det finns nog folk som gillar henne, och det får de göra.
Visar det sig att jag har fel åsikt om henne så har jag inte svårt för att ändra mig.
Jag vill inte gå runt och vara bitter på folk.

Snart ska jag iväg och jobba.
Det är lite grått ute idag, hoppas att jag klarar mig undan regnet, jag är fortfarande inte helt frisk.

Saknar David.

Lasse Lindh.
Han räddar liv.
Musik räddar liv.
Bra musik räddar liv.

Igår lekte jag med plastfolie.
Tröttnade efter ett tag.


Idag jobbade jag.
Trotts hals. I mon tänker jag rida, hur sjuk jag än är.
Jag behöver stall och hästar nu.
Är otroligt negg.
Och jag saknar David.

J ska till London. Jag vill följa med.
Skulle vara skönt att komma iväg.

Klänningen.. den är dyr, jag har inte råd med den, men jag tänker köpa den iallafall. Kanske.
Mamma kan inte du bjussa på en tågbiljett? SMIL.

Osammanhängande och gnälligt.
Jag funderar på att sova istället.
Men jag vill yla med lite till. Lasse.
Han spelar på rock off i år. Jag tänker lura dit folk.
Johan vad säger du, ska du med? Åland är fint.

Jag måste hitta på något. Just nu har jag ingen lust med något.
psyk blev inställt sist, det kanske är det som känns?
Jag behöver en ny tid.

Vad händer mer då.. i den här hålan till stad.
Tja, jag känner mig ensam och övergiven. Men på måndag kanske Marie kommer förbi.
Det vore inte helt fel att luncha med henne.

Jag borde svara på vackra M´s brev, men jag är för hemsk och lat.
Jag läser istället. Böcker.
Just nu Vänninan av Denise Rudberg.

Nå väl.

Jag har hittat världens sötaste klänning.
Jag vill ha den.
Verkligen.
Men den är dyr.
499:-
Tusan vad jag vill ha den.

Jag ska stanna hemma.
Försöka andas.
Virus kallas det.

Halsen gör så vansinnigt ont. Det kanske var lite dumt att jobba idag..
Åh.
Det är som när jag hade körtelfeber. I morgon är det nog helt stängt i halsen, om det fortsätter så här.
Jag ska bara ta det lungt nu, i mon måste jag jobba igen.
Hur nu det ska gå till...

nä, jag mår inte så bra nu.

Jag var på utställningen.
Pinsamt.


...

Jag låg för länge ute i den varma solen.
Jag är känslig.

Jag tyckte det var dags att njuta lite av vädret, så jag plockade fram min snorgröna filt.
Tog en bok, vattenflaska och sist men inte minst min kära lilla Youri.

Det var skönt att ligga där. Även om det var lite svårt att koncentrera sig på boken när en katt visade läskigt mycket intresse för Youri.
Efter ett tag kom en granne ner.
Han gick rakt fram till mig och sa hej. Sedan satte han sig på huk och började prata.
Jag kände mig smått förvirrad. Främlingar som pratar med mig.. jag blir lite nervös.
Han hade haft råttor själv, men nu var det hund.
Vi pratade lite om djur, jag blev glad när det visade sig att även han tyckte mycket om djur.
Jag blir glad när folk gillar djur.

Efter att han gått blev Youri kelsjuk och låg och mös med mig.
Men det blev som sagt lite för mycket. Överdos av sol och värme.
Jag klagar inte.

Senare var jag och David ut och cyklade, rättså skönt.
Jag är glad att han gillar att vara ute, inte bara sitta inne och dega.

Han försökte lära mig något med derivatan.
Jag har så svårt för matte, men jag försöker. Jag tycker om när han säger att jag fattar.
Idag gick det uselt, det känndes som i skolan. Att jag var skit.
Ingen att be om hjälp. Alla bara skrattar och hånar.
Men inte min kille inte, han har tålamod som en gud.
Jag tror banne mig att han lyckades förklara så att jag fattade till sist.
Glad att han vill lära mig saker. ^^


Lyssnar på Lasse Lindh nu. Så härlig.
Min hals svider och jag fryser som en tok.
Funderar på att gå och lägga mig. Jag är ganska trött.

Jag tänker ringa honom nu.
Är han vaken? Har han blitt frisk än?

Kommit hem från jobbet.
Så var den här veckan avklarad.
Om 6 eller 10 dagar borde jag få lön. Jag ska handla en massa mat då.
Hungrig.

Jag är trött och huvudet gör förbannat ont.
Saknar David gör jag också. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på.

Stallet i mon iallfall, det känns ju bra.

Youri har varit lite förkyld ett tag nu.
Och jag tror att han saknar sin bror en hel del, det gör iallafall jag. Lilla Niila.

Det känns trist att inte kunna skaffa honom en ny vän. Allergin har blivit lite för jobbig. Så nu är det bara han och jag.

Förr, när Niila fortfarande levde, var jag lite rädd för Youri. Han har huggit efter mig några gånger. Men nu är han världens kelgris, och det är lätt att få på honom selet. Vi har varit ute och gått när det har varit soligt, och varken han eller jag har varit förkylda.

Jag vill iväg på ridläger.
Nu.

Åh, fy så trist det är att vara sjuk. >_<

Det här är Nemis skapare, Lise Myhre. Jag känner att jag kanske borde skriva ner lite om henne, eftersom Nemi blitt en återkommande del av min blogg.

Jag är heltokig i Nemi, hon är så skön. Och vegetarian. (^.^)

Det är alltså Lise man ska tacka. År 1997 publicerades Nemi för första gången.

Lise föddes 1975 och är bosatt i Norge.

Äh, ärligt, jag vet inte vad jag ska skriva om henne, jag är henne evigt tacksam för att hon förgyller mina dagar med Nemi.

Nu vet ni, ni som inte visste, att det är Lise som skapar Nemi.

På måndag öppnas dörrarna till utställningen.
Jag vet inte hur det kommer att se ut, jag har ingen aning, men jag är nervös.
Brukar inte pyssla med akvareller.. förresten var det längesdan jag målade alls.
Men nu är det gjort.
I måndags lämnade jag in mina grejer och nu finns ingen återvändo.

Jag var hem till sjuklingen igår.
Jag vet inte om det var han eller natt kylan som gjorde att halsontet kom tillbaka.
Trist i vilket fall.
Det blir till att sitta hemma idag, medans solen lyser härligt utanför. (>_<)
Tur att jag har böcker. Fick två som Denise Rudberg skrivit av mamma för ett tag sedan.
Och så läser jag Din Häst - den kompletta handboken. Den är rätt intressant, faktiskt.
Och hos David ligger Fallhöjd av Nick Hornby.


I mon måste jag vara frisk för då bär det av till Åsby med en av mina brukare. Jag tror och hoppas att det kan bli en rolig grej.


Snart är det dags för lön. 10 dagar kvar tror jag.
Eller 11. Det är tur det, för jag är pank och matförrådet håller som sagt på att sina.

Jag vet inte om jag vill tipsa om den här boken..
Eller, jo.

Dean Koontz är, eller har iallafall varit, en av mina favoriter.

Spännande och lite läskiga böcker.
Invasion var väl inte det bästa han skrivit. Men har man livlig fantasi och tycker att man kan gå på det mesta så är den helt ok.
Det där lät taskigt, jag läste ju faktiskt klart.
Den var spännande och jag ville veta hur det gick för karaktärerna.
Han brukar dock skriva bättre.

Jag tänkte skriva en massa saker.
Men jag blev så illamående av allt hat.

Jag tror jag måste göra något annat först.

In i det sissta hoppades jag på att hon satt inlåst någonstans och att hon skulle hittas levande.
Hoppet dog igår när vi kikade på text tv.

Vila i frid lilla Engla

Gubbjävlen mördade henne.
Fan fan fan.
Jag ville att de skulle hitta henne i livet.

Svinet är från Torsåker. Det är ju nästan hemma.
Han har börjat snacka om saker han har gjort i Sandviken, det är hemma.
Jag hatar honom.
Jag vet inte vem han är, och egentligen borde jag inte avsky honom då.
Men jag hatar. för fullt.
Hur kunde han?

Jag vet vad han heter.
A.E
Jag ska hata honom i all framtid.
De kan sluta skriva 42 åringen nu, någon klantig (eller sur) journalist har avslöjat det.
Han borde inte ens vara värd att hata.

Vi började prata om hur han blivit som han blev.
I vanliga fall brukar jag kunna ha förståelse.
Jag orkar inte med det nu.
Hoppas han inser vad han gjort och att han straffar sig själv.

Skönt för de anhöriga i det 8år gamla mordet att de fått veta vem som gjorde det.

Jag är trött.
Det är för många dagar kvar den här månaden.
17.

Funderar på att baka lite så jag har något som kan liknas vid godis.
Men jag är som sagt trött.
Matt.

Hoppas på att David ska släpa ut mig idag med.
Jag har ingen lust att försöka bli frisk. Huvudvärken är så gott som borta. Inte lika illa med halsen längre.
Mest bara snuvig.
Åh..

Jag ska leta goa recept.

Jag mår inte så bra.
Igen.

Jag fick iallafall Dina idag, och det var kul i stallet.
Mycket att jobba med fortfarande, men det är kul.

Han kom förbi igår.
Jag blev så glad.
Trotts att jag var helt slut följde jag med honom. Vi fixade en cykel till honom.
Skruvade och höll på.
Båda var nog på taskigt humör, men det gick bra.

Ridningen och allt cyklande påminde mig om att jag inte är frisk än.
Det suger.

Jag är så trött.
Borde verkligen jobba. Missat en vecka... >_<


Lisa Ekdahl i högtalarna. Saknat. Bra.

Det stör mig att sr.se strular.
Jag gillar ju att lyssna på p3Svea.
Men det hackar ju hela tiden.


Jag har tråkigt.
Jag vill inte vara sjuk.
Skulle ha suttit i väntrummet på psyk nu.


Förresten skulle jag ha vaknat med David i morse och jag hade gått och lagt mig med honom ikväll.
Jag avskyr att vara sjuk.

I mon skiter jag i hur jag mår, jag ska rida och inget stoppar mig.

Jag antar att jag är lite sur just nu.
Ska nog vila lite till.

Jag är förkyld..
Jag har nog varit det ett tag nu, men i morse bröt det ut ordentligt. Det känns som om huvudet ska sprängas, lite dumt att sitta vid datorn.

Jag får ångest och känner mig stressad när jag bara ligger hemma.
Värdelös.

Jag måste få saker och ting gjorda idag.
Planera jobb. (Det gick ju inte så bra igår eftersom jag fick kuta över hela stan för att hitta deras nya kontor.)
Planera aktiviteter som kontakt person.
Jag borde lämna in mina bilder så jag får vara med på utställningen.
Och jag måste fixa medicinen. (Lyckades hitta receptet igår iallafall.) Undrar vad den kostar.

Mitt hår börjar bli mindre tovigt. Jag gjorde ett tappert försök igår.
Men när jag stolt lät David känna så fastnade han direkt.
Nåväl, det är lite bättre än förut. Inga dreads iallafall.


David tyckte om att umgås med mina systrar på julen, och han sa att vi borde göra något i sommar med.
ÅLAND.
Han har aldrig varit där... jag ska banne mig få dit allihop.
Mysigt.

Jag är på bättre hummör.
Mycket.

Jag gav inte upp helt. Satt mig för att skriva ner vad jag skulle kunna göra åt saker och ting. Det blev en del och det gav mig hopp. Att det fanns en möjlighet.
Tyvärr tar saker och ting lite för lång tid ibland.
Jag hann med att göra massa strunt också. Men det känndes som om jag behövde det. Få veta att det finns utvägar.
Jag hittade inte akutnummret till psyk.
Det är första gången jag verkligen velat ringa dit.. nåja.

Lördagen skulle ju komma och stallet är alltid en upplevelse.
Min Dina hade redan gått (när jag äntligen fick välja först) så det blev Felix. Han var rätt häftig, kan nog ta honom igen.Jag har mycket att förbättra när jag rider. Sittsen måste finputtsas hela tiden. Det är svårt. Jag är rädd att jag ska börja tvivla alldeles för mycket och sedan sluta rida. Det vore ju inte helt olikt mig.

Jag cyklade hem och la mig i sängen. Bort med den här dagen också, tack.
Vaknade av att det ringde på dörren.
Äh, det är väl bara den där tanten, förresten orkar jag inte med folk.
Jag gick upp. Motvilligt.
Ringring igen.
Jag öppnade efter ett tag. Spegeln bredvid ytterdörren visade trasselsudden som skulle föreställa mig.
David.
D a v i d.
Tittade på varandra, sedan kom han in och det blev en massa kramar.
Älskar honom.
Tog en snabb dusch för att få bort hästarna och sedna cyklade vi iväg.



jag vill äta en massa choklad.

mitt liv ropar botten upp.
tolka det hur ni vill.
antingen så lever jag livet, festar och har skoj..
eller så är det mer... botten upp.


Johan, jag behöver dig nu.

Det har kliat i fingrarna, men nu när bloggen äntligen funkar igen så vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.

I lördags var det hoppning, jag som hade sett fram emot en riktig hopp lektion blev väl lite besviken när det bara var repetition. Jag har mycket att arbeta med.
Jag måste bli bättre på att hålla balansen över hindren och att hinna sätta mig ner igen innan hästen landar.
När en lektion har börjat gå dåligt.. då fortsätter det så. Men jag ser hela tiden fram emot  att kunna förbättra mig, vilket jag aldrig gjort tidigare.
Har det inte fungerat påengång så har jag gett upp.
Jag hade Eddie i lördags, han var den första hästen jag red i stallet.


Helgen har varit lite si och så.
Min osäkerhet strular till det en hel del men, tack och lov, vi kan prata.
Jag är så galet glad.
Jag har världens finaste David.

Igår fick jag en avi från posten. Det var bara till att cykla upp till ICA på pettersberg (observera berg).
Det var får mamma. (Tack)
Ringde och tackade, blev lite smått nedstämd när hon berättade att hon och Fia ska ner till Emma i slutet av månaden. Varför kommer ingen till mig?
Jag känner mig smått övergiven. Tankarna rusar på och jag beslutar mig för att ingen i hela jävla världen tycker om mig.
Pratar med stackars David om det. Lugnar ner mig.
Men det känns så surt. Fia har lovar att komma, innan hon åker till Emma.
Men hon har inte råd att komma till mig säger hon.
Mamma har jag väntat på i tusen år käns det som.
Är jag bortskämd? Borde jag inte bara vara tacksam för presenterna mamma skickat?
Varför vill ingen komma till mig?

Två veckor till psyk.

Jag fick ett galet infall igår.
Jag sökte till högskolan. Socionomprogrammet.
Via internet ioförsig, så det kommer väl inte att tas på allvar. Ska bara komplitera med mina betyg.
Kommer jag inte in så är det inte något jag bryr mig om, kommer jag in så är det en kul grej.

Jag saknar Caroline.