Sofia

Pratade en hel del igår.
Hon tycks ha det precis så som jag hade det.
Jag mår illa, ingen ska ha det så. Jag hoppas att hon får må bättre snart.

Vi pratade rätt mycket om hur jag mår också. Det är jobbigt. Satt och bölade framför skärmen hela kvällen.
Jag är livrädd.
Bestämde mig tidigare för att stänga av allt jag känner. Då gick det någorlunda, men han hörde av sig och vi sågs. Han gjorde mig lyckligast i världen.
Försökte stänga av igen. Det går inte, jag vill inte.


Sofia, älskade du, jag hoppas du mår bra.
Och Emma, jag tänker på dig med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback