vinterbarns

Hon var så nervös.
Och han var lika vacker som alltid.
(snälla tro på mig)

De pratar. Hon är som vanligt för tyst.
Irriterad på sig själv.
(vill inte förlora dig)

Hon trodde det räkte med att hon litade på honom.
Men han måste lita på henne med.
Hon förstår honom. Hon vet vad hon har gjort.
Hon skäms. Avskyr sig själv. Hon vill verkligen att han ska förstå att hon kan hantera sitt på annat sätt.
Han kommer inte kunna lita på henne så snart.
Men kanske att han vågar det sen, när han sett att hon menar allvar.
Hon tänker inte förlora honom.
(hand i hand, alltid)

De hittade ett krypin tillsisst.
Mer prat.
Gråt.
Hon fingrade efter hans hand. Hans varma hand.
Han höll hennes.
(släpp mig aldrig)

Hon vet varför det är såhär.
Och fyfan vad hon hatar sig själv för det.
Men han tror inte att hon förstår.  men hon vet.


Nu ska hon upp några dagar.
Det känns inte så bra längre.
Hon och han behöver prata mer.
(hon vill inte lämna honom)


Han sa att han tyckte om henne. Hon blev rörd till tårar.
Äntligen äntligen tänkte hon inga andra tankar.
Vred inte på det.
Han tycker om henne. Och hon tycker om honom.


Han var ledsen för att han kallat henne Emelie.
Hon var ledsen att hon reagerade som hon gjorde.
Hon kunde ha hanterat det bättre.
Allt kunde ha hanterats bättre. Och nu ska det bli så. Han ska slippa vara hennes ofrivilliga kurator.
Aldrig att hon tänker lägga den tyngden på honom igen.

David, vinterbarnet älskar dig.