vinterbarns

Hon hade läppen mällan tänderna. Kännde inget.
Tryckte till med tänderna.
Nej inget. Men hennes tänder talade om att det fanns något där mellan dem.
Vinterbarnet hade smort in sin läpp i någon märklig bedövnings gel.
Hon ska inte bita sig i läppen när hon saknar kännsel.


Mer än två veckor.
Hennes hjärta är krossat.
Helt förstört. Hon funderar på att köpa all bedövnings gel i världen, och trycka i sig det.
Slutar det att göra ont då?
Men, hon litar på honom. Hur dum hon än kommer att känna sig.
Hon litar på honom. Hon som inte litar på någon.

Hon skulle ha träffat Irf idag, haft en kul kväll.
Men hon är fortfarande sjuk.
Han var snäll och kom förbi med nybakt bröd, hon bet sig i läppen (som hon inte får) för att hindra sig själv från att gråta.
Han är en bra vän.
Men vad är hon, hon är ju bara till besvär.

13 dagar kvar.
Längtan.
Evig längtan, starka kännslor.
Hon vet att då blir det bra. Hon vet att det kommer att bli underbart.
Hon vet att det bästa som hänt henne någonsin kommer att komma tillbaka.
Hon ska inte förlora sin prins.
Sagan tar inte slut förens hon är gamal och dör.
Hon längtar efter hans hand, hans famn, hans underbara leende.
Hans charm.

Mmm.. i lurarna finns musik som inte är allför munter.

Därav inte alltför muntra kännslor.
I veckan blir det kurator och psykolog. Får se om det kan lösa något.