vinterbarns

Har det inte gått tillräkligt med lång tid nu?
Vinterbarnet saknar sin prins så förfärligt mycket.

Hela tiden hatar hon sig själv för att hon inte kommer på något bättre alternativ.

De ringde från hennes jobb.
Mer att göra. Hemtjänst för barn.
Hon gillar inte mamman i den där knepiga familjen.
Hon vill gömma sig.
Inte nog med att hon ska vara där tidigt på morgonen, hon ska även jobba hos dem på eftermiddagarna.
Hon är rädd för mamman.



Varje gång vinterbrnet hör steg i trappen hoppas hon att det är han.
Varje gång det smäller i porten hoppas hon att det är han.
Varje gång det ringer hoppas hon att det är han.
Varje gång hon får ett mess hoppas hon att det är han.
Varför hoppas hon?
Är hoppet verkligen det sista som dör?
Eller.. tror hon verkligen på att han skulle kunna komma.
Hon hoppas så att han gör det.
Att han en dag ringer på, att hon öppnar och ahn kramar om henne.
Eller att han kommer til lhenne på natten. Låser upp och kryper ner i sängen med henne.
Och att de får vakna tillsammans på morgonen.

Fan vad hon hatar sig själv för att hon hoppas.
Hon blir ju bara ledsen.