vinterbarns

Det är bra om hon kan sova.
På nätterna.



Hon hittade ett par fula jazzbyxor i källaren för ett tag sedan, bestämde att de fick duga att rida i.
Påvägen mot stallet funderade hon på om hon verkligen hade på sig de där byxorna förr, utan att skämmas.
Det pinsamma är att det var poppis med sånna där fula byxor. Fast det ska ll erkännas att det var fruktansvärt bekvämt att ha dem på.

Stallet är den platts där hon kan släppa allt. Hon valde Romandina igen.
Det var kul sist och det gick bättre den här gången.
Romandina tycker om när det går fort, det gör vinterbarnet också. Men inte ridläraren.  (^.^)
Så de får lov att kämpa för att hålla ett långsamare tempo.
- Ni passar ihop, du och Romandina.

Den här gången kom hon ihåg att ta sin medicin i tid.
Och det hjälpte. Hennes pappa behöver inte oroa sig.


Vinterbarnet skulle ha följt med Irf upp på något berg idag, men efter duschen så somnade hon.
När hon vaknade såg hon att han ringt.
Jäklars, tänkte hon.
Men honn behövde sova. Verkligen.
Nu hoppas hon att hon kommer kunna sova ordentligt i natt.

Inte ett ord om prinsen idag.
Hon låtsas som om hon inte tänker på honom så mycket längre.
Men i själva verket finns han där, varje sekund.
Hon saknar honom.
Men snart ses de.