vinterbarns

I bakgrunden hör man Winnerbäck - du får mig.
Och vist är det så, han får henne.
Hon vill att han ska behålla henne.

Hon arbetar frenetiskt med sig själv, aldrig någonsin har hon tagit tag i sig själv som nu.
Hon tänker inte låta sig själv förstöra mer.


Idag har varit en sån där galen dag.
Hon har strålat som solen utåt. Och längtat som en tok innuti.
Hon ska klara det.
Vinterbarnet har skrattat ikapp med döva, de var de enda som hördes i taxin, hon och de döva.
De som satt ifram och kunde prata, de höll tyst.
Hon cyklade hem i det mörka mörkret.
Saknade hans trygghet.
Hennes pappa ringde. Alex är borta!
Panik.
Rädsla. Vad har hänt?
Skulle just skriva till honom när hon såg att han loggade in på msn.
Lättnad.
Och nu vet alla det, att han är välbehållen. Att han lever.

Tidigare var hon ner på stan. Vattumannen tänder på intelektuella människor.
Hon fnissar tyst för sig själv. Så rätt.
Det är något hon märkt sedan hon mötte prinsen.
Han är smart, men skryter inte... och han säger att hon är smart. (det där var svårt att skriva)
Hon smälter i hans närhet.

Killen som fått ett rakblad i sin pizza jobbar på ett utav ställerna hon besökte.
Hej hej, jäkla tur att du inte skar tungan av dig tänkte hon.
Och fy sjutton vad vidrig pizzeria, man borde få veta vilken det var, så man inte äter där.
Ioförsig äter inte vinterbarnet pizza, bara den hon och prinsen lagar.

Hon träffade en ny brukare idag.
Nervöst som vanligt, men det kommer att gå bra.
Bara vinterbarnet får något att ringa med.


I morgon jobbar hon tidigt, paus på några timmar sen jobb sen stallet.
Hon vet inte om hon orkar.
Hur ska hon få näring? Vatten. Massor med vatten.
Och en polarkaka.
Tjo. Hon ska vara modig och leta upp den där Martin.
Får se hur det blir med det.

Dags att sova. Bara lite lite mer Winnerbäck.