vinterbarns

Ögonen är svullna.
Tårar. Alldeles för lite utav det som kallas sömn.
Hon vet inte vad hon kommer att känna då.
Hon vill döda alla kännslor som finns. Slita dem i små små bitar, sedan tända sed på dem för att förvisa sig om att inget kan komma tillbaka. Efter det ska hon begrava askan.
Hon kommer inte att göra det.
Hon kommer vara så korkad. Naiv och fånig.
Hon kommer fortsätta tro på att det finns något, att det kan vara bra.

Det är inte slut på sagan nu.

Endå beter hon sig som om det var världens undergång.