vinterbarns

Hon sitter och ratar hästar med en gammal vän.
Haha, båda har börjat rida.
Eller vännen ska börja rida igen nu i veckan.
Men det är roligt ändå.

Dagen har varit fin.
Upp klockan 6. Sedan bar det av mot veterinären.
Niilas knöl skulle bort.
Sen bar det av mot farbror hjärntvätt i det stora huset med en massa korridorer.
Kom alldeles för tidigt, men fick prata ändå.
Kändes bra.

På väg därigrån funderade vinterbanet på prinsen.
Bestämde, tog bussen mot honom.
Nervöst.. in genom porten. Oj oj.. nervösare.
Pling plong på prinsens rike.
Aj aj.
Han kanske inte är hemma.
Steg, dörren låstes upp.
Nej vad ska hon säga?! Hon borde haft en plan.
Hon sa som det var. Om oron.
Kram.
Hon blev förbluffad. Lycklig.
Tanken "har det hänt något, har han gjot något?" flög förbi.
Jävla monstertänkte hon och slog iväg den.
Glädjerus i hela kropen.
Finaste prinsen i hennes armar.
Kallar henne fin. Hon har svårt att förstå, men hon gillar det.
Hon gillar allt med honom. Älskar honom. Hela honom.
Hon ler. Lyckan vet inga gränser.

Hon blev en timme sen till veterinären. Men Niila hade inte vaknat ordentligt så det gjorde inte så mycket.
Han hade fått en äppelbit som han inte orkat smaka på.
Veterinären talade om att faran var inte över, men de hade gjort sitt bästa.

När hon var på väg hem med sin kära lilla grisråtta såg hon plötsligt att han låg på rygg. Helt stilla.
FAN Är han DÖD???
Hon öppnade burluckan.
Kall.
Nej nej nej.
Peta peta, vände på honom. Hon kände pulsen. Och han kvicknade till.
Jävla narkos att skräma henne så.

Nu är det kväll. Hon hade mycket hellre spenderat den med sin älskade prins, men tvätten ska bli ren och någon måste dalta med Niila.

Men, det här var en a de lyckligaste dagarna hon upplevt på länge.
Ren och skär lycka.