vinterbarns

Jag är på bättre hummör.
Mycket.

Jag gav inte upp helt. Satt mig för att skriva ner vad jag skulle kunna göra åt saker och ting. Det blev en del och det gav mig hopp. Att det fanns en möjlighet.
Tyvärr tar saker och ting lite för lång tid ibland.
Jag hann med att göra massa strunt också. Men det känndes som om jag behövde det. Få veta att det finns utvägar.
Jag hittade inte akutnummret till psyk.
Det är första gången jag verkligen velat ringa dit.. nåja.

Lördagen skulle ju komma och stallet är alltid en upplevelse.
Min Dina hade redan gått (när jag äntligen fick välja först) så det blev Felix. Han var rätt häftig, kan nog ta honom igen.Jag har mycket att förbättra när jag rider. Sittsen måste finputtsas hela tiden. Det är svårt. Jag är rädd att jag ska börja tvivla alldeles för mycket och sedan sluta rida. Det vore ju inte helt olikt mig.

Jag cyklade hem och la mig i sängen. Bort med den här dagen också, tack.
Vaknade av att det ringde på dörren.
Äh, det är väl bara den där tanten, förresten orkar jag inte med folk.
Jag gick upp. Motvilligt.
Ringring igen.
Jag öppnade efter ett tag. Spegeln bredvid ytterdörren visade trasselsudden som skulle föreställa mig.
David.
D a v i d.
Tittade på varandra, sedan kom han in och det blev en massa kramar.
Älskar honom.
Tog en snabb dusch för att få bort hästarna och sedna cyklade vi iväg.



jag vill äta en massa choklad.