vinterbarns

Han sa att jag var smart.
Han har sagt det tidigare också...
Jag kan fortfarande inte fatta att han säger sådant till mig. Han sa att jag säkert är smartare än honom, men att avsaknaden av självförtroende hos mig gör att han verkar smartare. Jag blev tyst. Viste inte varför han ljög så. För det måste han ha gjort, ljugit, han är den smartaste personen jag någonsin träffat. Bra självkontroll, duktig på att plugga, vill lära sig mer. Och så säger han något sådant där. Att jag skulle vara smart.
Ingen har någonsin sagt till mig att jag är smart. Ingen.
Jag har varit, korkad, dum, trög, skoltrött, fånig, idiot och en massa mer.
Om jag behövde hjälp så fick jag höra att jag var dum, eller "kan du inte det där, haha".
Efter ett tag slutade jag be om hjälp.. och nu kommer den smartaste personen jag känner och säger att jag är smart.
Det krockar med min värld.


Jag lyssnade nyss på en låt han skickade mig innan vi blev tillsammans.
Fy så kär jag var i honom.
Det är jag fortfarande, fast mer. Han är den underbaraste. Vackra David.