vinterbarns

För ett tag sedan fick jag veta att en gammal vän väntade barn.
I går fick jag veta att min bästa barndomsvän också väntar barn. Det känns märkligt. Jag är superglad för deras skull. Och lite avundsjuk också.
Jag kan inte hjälpa att tänka på hur det vore att få barn tillsammans med David. Det skulle ju bli det vackraste barnet i världen.
Men så är det det där med att ha ett kryp i magen, ett litet äckel som sparkar och jävlas. Jag tål inte ens att käna min egen puls, så hur skulle det då vara att ha något levande i magen.
Eleni sa att hon hade varit nervös för det där hon med, men nu känndes det bara fantastiskt.

Det är väl bäst att jag ser till att rycka upp mig själv först. Jag vill inte skaffa barn som jag sedan inte kan ta hand om.

Oftast när jag och David pratar barn låter det som om jag aldrig kommer att få någon.
Men ibland så smyger det fram, framtids prat. Mest drömmar kanske men det är något.

Ja, jorden är överbefolkad, han har helt rätt. Och jag är absolut inte kapabel att bli mamma än.
Jag måste ta hand om mig själv först.

Men endå.