Niila och Youri (^.^)
Mormor ringde och berättade att hennes syster har dött.
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag har aldrig träffat mormors syster, vad jag vet.
Men jag vet att om någon av mina systrar (och halvsyskon) skulle gå och dö skulle jag bli helt förtvivlad.
Även om vi hade haft dålig kontakt.
Släkten jag hör till är rättså dålig på det här med kontakt.
Jag har träffat många andra familjer som verkligen vänar om sin släkt, men så är inte fallet i min.
Hon undrade hur jag hade det. Jag berättade om ridningen och hon verkade minnas att jag faktiskt tyckt om hästar när jag var mindre. Hm.. nä, jag var galen i dem om jag ska vara ärlig.
Hon frågade lite om mina råttor och sa sedan att det kanske var bäst om jag tog bort Niila.
Jag har funderat på det, men jag tycker inte jag har rätten att bestämma över honom så.
Och så länge han kämpar kommer han att få leva.
Det kanske är grymt, jag vet inte riktigt, men jag tycker verkligen inte att jag har rätten att avgöra om han vill leva eller inte. Jag får ju inte göra så mot människor, så då får jag inte göra så mot djur heller.
Youri tycks må ganska bra, han är så tjock (varför är vita råttor så tjocka?) så man mårker inte om han har knölar, dessutom är han ganska tjurskallig.
Niila däremot är en riktig liten gos klump.
David håller väl inte riktigt med mig.. han säger att Niila försökt bita honom... Nilla har aldrig bitit mig, inte ens när veterinären bad mig hålla honom medans stygnen (som gick ända upp til mungipan) togs bort.
Det komer att bli jobbigt när de dör, men de börjar bli till åren nu, och Niila är krasslig.
Jag har bestämt att jag inte ska skaffa fler råttor.
Än på ett tag.
Det känns jätte trist. Men jag vill kunna umgås med David.
Dumma allergier.
Jag har hört att det finns sprutor som ska hjälpa att få bort allergin. När jag blir rik så tänker jag börja med sådanna sprutor. (och ja, jag är livrädd för sprutor)
Jag visste inte vad jag skulle säga, jag har aldrig träffat mormors syster, vad jag vet.
Men jag vet att om någon av mina systrar (och halvsyskon) skulle gå och dö skulle jag bli helt förtvivlad.
Även om vi hade haft dålig kontakt.
Släkten jag hör till är rättså dålig på det här med kontakt.
Jag har träffat många andra familjer som verkligen vänar om sin släkt, men så är inte fallet i min.
Hon undrade hur jag hade det. Jag berättade om ridningen och hon verkade minnas att jag faktiskt tyckt om hästar när jag var mindre. Hm.. nä, jag var galen i dem om jag ska vara ärlig.
Hon frågade lite om mina råttor och sa sedan att det kanske var bäst om jag tog bort Niila.
Jag har funderat på det, men jag tycker inte jag har rätten att bestämma över honom så.
Och så länge han kämpar kommer han att få leva.
Det kanske är grymt, jag vet inte riktigt, men jag tycker verkligen inte att jag har rätten att avgöra om han vill leva eller inte. Jag får ju inte göra så mot människor, så då får jag inte göra så mot djur heller.
Youri tycks må ganska bra, han är så tjock (varför är vita råttor så tjocka?) så man mårker inte om han har knölar, dessutom är han ganska tjurskallig.
Niila däremot är en riktig liten gos klump.
David håller väl inte riktigt med mig.. han säger att Niila försökt bita honom... Nilla har aldrig bitit mig, inte ens när veterinären bad mig hålla honom medans stygnen (som gick ända upp til mungipan) togs bort.
Det komer att bli jobbigt när de dör, men de börjar bli till åren nu, och Niila är krasslig.
Jag har bestämt att jag inte ska skaffa fler råttor.
Än på ett tag.
Det känns jätte trist. Men jag vill kunna umgås med David.
Dumma allergier.
Jag har hört att det finns sprutor som ska hjälpa att få bort allergin. När jag blir rik så tänker jag börja med sådanna sprutor. (och ja, jag är livrädd för sprutor)
Niila och Youri på den tiden då de sprang fritt i lägenheten, här har de lagt sig tillrätta bredvid datorbordet där matte sitter med mobilkameran.
Kommentarer
Trackback