vinterbarns

Alltid, alltid finns han där.
I hjärtat. I huvudet.
I drömmarna. I tankarna.

Jag är glad att vi pratar med varandra.
Men jag vill så mycket mer. Känner så mycket mer.


Jag tycker att det är orättvist.
Om man tycker om varandra så mycket.. då borde man få vara med varandra också.
Utan strul.

Magda skrev en gång att vår tid kanske inte var just nu, utan senare.
Att jag behövde ta itu med mig själv först.
Det är det jag lever efter nu.
Och jag hoppas verkligen att vår tid kommer så småningom.
Att vi inte missat den.

I huvudet, i hjärtat. Alltid.