vinterbarns

Skulle bara hämta mina saker.
Inte störa.
Han bad mig stanna. Kramar.
Fy vad jag saknat hans famn. Honom. Allt.
Aktade mig.
Skulle inte bli sårad mer.
Han är verkligen den underbaraste person jag någonsin träffat.
Jag ville inte att det skulle bli så här.. och äntligen har jag fattat att han inte heller ville det.

Han grät. Jag blev så rädd.
Hjärtat stannade. Och jag grät.
Han grät igen, jag hatade mig själv för allt jag förstört.
Det var liksom aldrig meningen.

Vi åt färskpotatis och corn filee.
Såg på tv. Saker jag saknat så.

Erkände att jag medvetet varit taskig på sista tiden. För att sluta tycka om honom.
Jag kommer inte göra det mer.
Jag får tycka om honom. Det gör ont att inte få vara hans, men jag är tacksam för all tid vi haft.
Och förhoppningsvis kan vi ses ibland.
Han betyder så mycket för mig, jag vill inte förlora honom.
Inte mer än vad jag redan gjort.

Jag ska se till att må bra.
Jag ska klara det här.. sen får vi se.
Jag älskar honom.




Makus på högsta volymen.
Det gör mig glad.