vinterbarns

Det har hänt en hel del.
För mycket för att jag ska orka med.

Men det händer bra saker också.
Bara man orkar förlåta.

Jag mår under omständigheterna rätt bra.
Om jag bara låter bli att tänka på honom. Sakna honom.


Jag tror jag börjar få en del nya bekanta.
Jag hoppas. Att de människor jag tycker är intressanta vill vara med mig.


Om två veckor sticker jag.
Det ska bli kul. Hoppas jag. (^.^)

En olycka kommer sällan ensam.
Eller; om något kan gå fel så gör det det.

Jag kan inte fatta, folk får mig att le.
Tack.
JohanÅ, Hanna, Sofia, Magda, Ingemar.