Vardag

Såg precis en as rolig film, slö tittade samtidigt som jag målade.
Det jag målade blev kattpiss men filmen muntrade iallafall upp mig.
Sorority boys hette den.  
Jag fick mig några goda skratt. 
Vilket jag verkligen behövde idag.
Fick ett jobbigt telefon samtal. En viss lättnad, men samtidigt känndes det som om att jag inte var värd ett dugg. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna. I mon ska jag till en kurator på sjukhuset. Min psyk doktor har semester.

Ringde David i hopp om att bli sams.
Det gick inget vidare alls. Ångesten är tillbaka.

Tusan..  
Pratade med Fia tidigare. Glad att jag har mina systrar.
Och igår var Ingemar här.. (^.^)
Väntar på brev från vackra Magda. Ska träffa Irf i mon.
Och jag hoppas på att få träffa söta Hanna snart.
Och Ella.
Och David... när vi orkar. När han orkar.

Magda, allt har blitt så FEL.
Jag vill bort. Långt långt bort.


Hursom, om du behöver bli road.. så rekomenderar jag den där filmen.
Patetisk, taskig humor, precis vad jag behövde. Skrattade gott.


Små saker som sägs.. växer i mitt sjuka huvud. Blir smittat.
Blir fult. Dert som skulle vara roligt fick min mage att vända sig ut och in.
Jag saknar en hjälte. Jag ska bli min egen. På något vis.

Är det förresten någon som ska se Winnerbäck? Hur tar ni er dit? Får jag åka med er?














 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback