vinterbarns

Jag mår bättre.
Humöret svänger inte lika extremt som tidigare.

Igår kväll var det så dags för mig och David att bege oss till bowlinghallen för att träffa Cissi och Johan och resten av deras vänner.
Nervositeten växte. Men det gick ju bra sist. Ioförsig var det inte lika mycket folk då.

Det visade sig att det var hyggliga människor.
Enorm lättnad.
En av tjejerna visade läskigt mycket intresse för David. Jag blev så nervös.
Jag visste inte alls vad jag skulle ta mig till. Jag vet att David tycker att det är jätte viktigt att jag säger till.
Men jag ville ju inte förstöra en trevlig kväll.
Jag sa det. Att jag var nervös, undrade om jag behövde oroa mig. För någon av tjejerna.
Han sa nej.
Jag blev lugnare, det funkade att säga.
Hon fortsatte.
Fast han hade presenterat mig som Paulina, hanns flickvän.

När vi gick hem undrade jag om han inte märkte när tjejer flirtade med honom.
Det gjorde han tydligen inte.
Jag hatar att jag blir så svartsjuk, men jag är glad att han och jag kan prata om det.
Jag är glad att vi kommit på hur det fungerar.. okej, han har försökt få mig att fatta det länge. Och äntligen säger jag till, vad det än gäller, jag vet innerst inne att jag inte sabbar något då, utan att vi tar oss igenom vad det än är.

Det är märkligt.
Jag litar på honom.


Hursom, kvällen var trevlig och jag är så glad att han och jag kan umgås med andra tillsammans.
Jag har aldrig kunnat göra det förr.
Åhjo.. jag är nervös så det skriker om det. Men jag kan ha trevlig.
Bowlingen då.. haha... tja, jag är usel på det. Och jag förlorade. ^^
David som sa att han inte var så bra vann överlägset.


Kom at tänka på när jag Emma ch David var ut. På strike och party bowlade.
Han pratade rätt mycket om det igår, att jag hade dansat massor efter varje gång jag fått iväg klotet.
Haha.. shit.