vinterbarns

Jag mår skit.
Hur kan man klanta sig som mig?
Jag har ingen lusst med något längre.

Det är långfredag. Jag ska jobba.
SÅ blir den mindre lång.
Sen ska jag sova bort resten.
Eller så sticker jag till stallet och sover där.
Med Dina.
Man kan ju hoppas att hon trampar sönder mig eller något.
Jag kan ju omöjligt fortsätta förstöra om jag inte finns.
Hoppas jag.


Det börjar bli dags.

Mitt hår är uppsatt i två trassliga toffsar.
Jag har ätit choklad, fil, rågflingor och en banan.
Mest choklad.
Jag har mens och är allmänt trött på allt jag gör.

Det var ju så jävla bra.
Jag var så jävla glad.
Men vad spelar det för roll.
.

.
.
.

Spelar något någon roll? Jag tjänar inte tillräkligt för att leva.
Jag har inte råd med något längre. Jag vill inte sova, jag vill inte vara vaken.
Jag är trött. Kan inte sova.
Jag har piller att hämta på apoteket. Slutatänkadummatankarpiller och sömnpiller.
Men jag har inga pengar.
Fia skickade p-piller.
Jag äter dem, med minskad risk för livmodercanser och ökad risk för bröstcanser.


Johan, ring mig och låt mig gråta ut.