vinterbarns

Jag tog tag i mig själv. Kom iväg till jobbet.
Men vägen dit var jobbig.
PMS är en fantastisk beskrivning.
Det har bara hänt två gånger att jag skyllt min ilska på denna åkomma.
Fy fan vad arg jag var när jag cyklade dit.
Motvind, jag svor och önskade världen en ond död.
Halvvägs funderade jag på om jag verkligen skulle jobba när jag var så arg.
Jag är sällan arg, mest bara ledsen om det är något.
Jag började gråta, samtidigt som jag höll på koka över.

Funderade på vad jag kunde göra med min brukare, så att inte ilskan skulle gå ut över henne.
Det blev bio.
Hon är så gullig, och jag fick annat att tänka på när jag skulle försöka förstå vad hon tecknade.

Nu är jag hemma igen. Rädd för att bli rosenrasande igen.
David hade ringt, men jag får inte tag på honom nu.
Det kanske inte var något speciellt.