vinterbarns

För ett tag sedan skickade mamma två böcker til mig.
Den ena var Väninnan av Denise Rudberg. Jag har tidigare sagt att jag gillar hennes sätt att skriva på och jag håller fast vid den åsikten.
Men ibland kan jag känna att hennes karaktärer inte alls är några jag kan känna igen mig i.
Överklass snobberi, och jag kan inte låta bli att undra hurdan hon är, den där Denise.
Är hon en jäkla mallgroda?
Det är funderingar som far genom huvudet medans jag läser. Och jag skäms för det.
Egentligen ska det ju inte spela någon roll hur hon är.. hon skriver grymt bra böcker. Underhållande och medryckande.

Väninnan handlar om en tjej som lämnar sin man. Genom att göra det vänder hon ryggen till sitt överklassliv.
Hon vet att alla kommer att titta snett på henne.
Hon får hjälp av sin barndomsvän.
En härlig och spännande bok. Man måste få veta hur det går.

Om boken ite varit så tjock och jag inte varit på så pissigt humör hade jag kunna läsa ut den på nån dag.

Helt klart läsvärd.


Hittade dock ett kritiskt inlägg på bokus.se.
Och jag kan hålla med i mycket. Men jag orkar bara inte. Jag vill läsa och njuta i min fantasi ett tag.
Och Denises böcker ger inte mig något speciellt djup.
Bara underhållning, vilket jag vet när jag sätter mig med någon av hennes böcker.