vinterbarns

Jag mår inget vidare alls. Men jag hade min efterlängtade tid på psyk idag.
Bra.
Jag satt och storgrät i en timme.

Sen bar det av mot sanningen.
Jag blev inte ett dugg klokare.
Eller.. fan jag vet inte. Det antyds, men det sägs inte rakt ut.
Och när jag frågar får jag till svar att jag ska ta mitt eget svar som hans.
Jag blev än mer förvirrad. Jag (vill vara med honom) kan ju inte vara med honom om han  (jag vet inte vad han vill)inte vill vara med mig.
Jag kan inte gå omkring och inbilla mig saker. Jag behöver veta.
Jag grät och snorade.
Jävla pollen. Jävla hjärta.

Tillsist kom han väll endå fram till att han ville träffa mig igen, men han vet inte när.

Jag har gått sönder.
Johan tejpar därborta i London. Tack.


Jag behöver tydliga svar.


Vackra Magda får vänta på sitt svar.
Jag är lite för negg för att orka med.


På sista tiden har det blitt väldigt mycket HIM.
Bra. Stämningen passar här hemma.
I mon är det stallet som gäller.  Och tur är väll det, för hoppet som jag försöker leva på är så skört.
I stallet mår jag bra.