Efterlängtad
Lyckades vakna i tid för tvätt tiden.
Missade den igår.
Idag var det alltså dagen D.
Jag var väldigt nervös.. folk är coolare än mig. Mycket coolare.
Och folk förändras, jag känner mig bara tråkig.
Brukar inte ens kunna slappna av.
Slingra mig ur möten i sista sekund.
Men så ringde hon, Ella. Nu var hon påväg.
Jag är dåligt på att lämna vägbeskrivning. Väldigt dålig.. jag blev så nervös, tänkte att nu blir det jobbigt.
Jag gick ner och mötte henne i områdets centrum.
Fy tusan vad jag har saknat henne.
Utan att jag riktigt tänkt på det.
Hon hade med sig sin 12 veckor gamla son, Wilmer. Super söt liten kille.
Min nervositet försvan. Det var helt underbart att sitta och prata med henne igen.
Ella var min super duper mega bästis när jag var liten.
Jag älskar henne. Jag gör verkligen det.
Det är hundra årsedan vi umgicks. Jag är så glad att det gått bra för henne nu.
Hon är värd det och mycket mer.
Det kändes lite trist när de skulle hem igen. Men vi bestämde oss för att ses igen.
Jag hoppas det här en kontakt som består... ^^