Hemlös - med egna ord
Jag har börjat läsa en helt fantastisk bok.
Redan från första sidan var jag fast.
Olika människor som betraktas som hemlösa har skrivit boken.
En del författare har skrivit några sidor också, men de är inte alls lika intressanta.
En av dem jag fastnat för absolut mest är Raine Gustafsson. Han skriver helt otroligt bra. Raine, du borde skriva en egen bok.
Peter Sehlstedt skrev några spännande sidor, det lät som att allt skulle kunna bli bra för honom. Men längst bak i boken, där man får en pressentation av dem som skrivit, står det att han dött.
Jag undrar vad som hände, om han klarade av att ordna upp sitt liv.
http://www.situationsthlm.se/sv/Containers/Nyheter/Situation-Sthlm-forsaljarnas-texter-blir-bok/
Jag tycker absolut att alla borde läsa denna bok. Hela överskottet går dessutom till situation Sthlm.
När jag var yngre tänkte jag inte på att det fanns så många hemlösa. Möjligtvis att det fanns några i de större städerna.
Men en kväll när jag var ute med mina vänner träffade vi ett gäng killar och tjejer.
De hade gjort en brasa i stadsparken och vi slog oss ner hos dem. De var ena trevliga människor.
En utav dem hette Andreas, om jag inte minns fel. Han och jag satt och pratade massor.
Han berättade att han var hemlös och jag bara garvade åt honom. Killen var bara några år äldre än mig, han måste ha ett hem. Han berättade vidare och jag lyssnade. Jag tyckte dat var hemskt, varför var han hemlös?
Bara en massa olyckliga omständigheter.
Några veckor senare såg jag honom utanför systemet. Han var blåslagen i ansiktet. Full som fan.
Jag vågade inte säga hej, jag tycker fulla människor är jobbiga.
Några år senare sitter jag i en lite större stad. Jag läser för att fördriva tiden i väntan på bussen.
En mindre välvårdad herre frågar mig om han får slå sig ner. Javisst.
Han tycker att jag har en fin jacka. Tack. Din kavaj är fin den med säger jag.
Han är rufsig i håret och saknar de flesta tänder. De två tänder jag ser är gulbruna och jag mår smått illa.
Men karln är trevlig och han pratar gärna.
Jag vill ge honom något, men jag vet inte vad. Kommer han att känna sig kränkt om jag ger honom något?
Bussen kommer och allt jag hinner ge honom utan att fundera är orden "ha en trevlig dag".
Jag träffar denna karl ett par år senare på stationen.
Han får en utav mina mackor. Jag vet inte om han uppskattar det eller om han blir kränkt.
Vi pratar lite tills securitas kommer och mannen går innan de hunnit fram till honom.
Jag är livrädd för att bli hemlös.