vinterbarns

Dåtiden räddar mig från nuet.
Vi har inte skada varandra, fantastiskt.
Tänk om vi vetat det tidigare.
För sisådär  tio årsedan.

Nuet. Jag har en bra vän som stöttar mig, och jag försöker stötta honom.
Han har platts för mig.
Och snälla sluta undra, bara för att en flicka och en pojke umgås behöver man inte vara kära, inte i varandra iallafall.
Vi är hopplöst förälskade, men på varsitt håll.

Nuet är jobbigt, precis som dået inbillades att vara.
Något har blivit lättare och jag skrattade lite för mig själv.
Dået, som man inte ska leva i, det har blivit lite bättre.
Nuet är jobbigt. Jag mår dåligt för det som händer. Men jag mår bra över de saker jag fått veta om dået.