vinterbarns

Så började det.
Jag skrev till honom, berättade vad som hänt.
Det är så längesedan nu. Jag vet inte varför jag kom att tänka på det.
Kanske för att jag alltid gör det, jag blir alltid påmind.

Igår fick jag svar. Ett långt. Jag trodde han skulle vara arg, men hur många gånger jag än läste vad han skrivit såg jag det inte. Han skrev inte "låt mig vara" han skrev inte heller "lämna mig ifred".
Nej, han bad om förlåtelse, skämdes. Jag förstår inte varför.
Så många årsedan.
Och som jag har ältat slutet. Tänkt att jag sabbat honom och så går han och tror att han ärrat mig.
Vi var så små, små skitungar.
Han sa tack för att jag berättade det. Även om det var som en smäll på käften.

För tio årsedan.. mitt hjärta dunkade så hårt för första gången.