vinterbarns

Nu vet alla vilket psyko jag är.
Det gjorde så ont, och jag kunde inte somna så jag gick hem till mig.
Januarinätter är sällan varma och pyjamas +jacka+skor+mössa är inte den bästa klädseln.
Panik och ångest.
Ville mest bara lägga mig i en driva och se vad som hände.
Men så får man inte göra.
Strax efter fyra kom jag hem, sova sova sova... så kommer han, ta hand om honom försöka få honom att förstå att det inte är hans fel, en vanlig person skulle inte reagera som jag gör. En normal person skulle skaka av sig allt. Hans beteende gör ingen skada, egentligen.
Men jag samlar på saker som gör ont, lägger på hög och sedan blir allt så väldigt stort och gör så väldigt ont.
Han med alkohol försöker förklara. Något som inte behöver förklaras, när all panik lagt sig kan jag försöka tänka klart. Försöka förstå och skämmas.
Man ska inte göra så här mot dem man tycker om. Ska inte.
Men jag gör så, jag försöker göra annat men det blir så här. Ingen borde vara i närheten för jag gör ont.
Även om jag inte vill.
Jag har förstört mycket såhär.

Du ska inte vara ensam när du mår dåligt, en hård kram och han sover.
Fina M sover fortfarande.